En god och boklig jul

 

önskar

 

The Evil Librarian

 

Läsdagbok: Döda talar inte

Titel: Döda talar inte
Författare: Ann Cleeves
Utgiven: 2012
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Omfattning: 334 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Vera simmade långsamt.

 

 

Boken handlar om: Socialarbetaren Jenny Lister hittas strypt i simhallens bastu. För flera år sedan handlade hon ett uppmärksammat fall där en ung mamma dränkte sitt eget barn. Kriminalkommissarie Vera Stanhope tycker sig se indikationer på att motivet har med det fallet att göra. Eller finns sanningen att söka i Jennys privatliv? Snart dyker det upp ännu ett lik...

 

 

Detta gillade jag med boken: Ledtrådarna nystas sakta men säkert upp och det är inte alls självklart hur allt hänger ihop. Inte förrän på slutet började jag ana hur det hängde ihop och jag tyckte att det på något sätt var både överraskande och självklart.

 

Jag gillar Vera Stanhope skarpt. Hon är medelålders, överviktig, dricker på tok för mycket och har fruktansvärt taskig social kompetens. En trevlig motvikt till hur många andra kvinnliga brottsutredare beskrivs. Intrigen handlar mycket om föräldraskap och Vera funderar en del över relationen till sin egen far, vilket gör att man får lite större inblick i hennes bakgrund än vad man fått tidigare.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Även om jag gillar Vera så är det irriterande att det ska tjatas så mycket om alla hennes brister hela tiden. Lite som att det är ju tur att hon i alla fall är intelligent *klapp på huvudet*. Det blir lite förminskande på något sätt. Varför måste en huvudkaraktär alltid lida av ett eller annat komplex eller trauma?

 

Första halvan av boken var ganska seg, eller så var det jag som helt enkelt inte var på humör. Någonstans efter att det andra liket dykt upp så fick berättelsen dock lite mera fart.

 

 

Betyg: Okej

Bokbloggsjerka v. 50

Nu är det inte mer än tio dagar kvar till jul. Jag har varken julstädat, pyntat eller handlat några julklappar. Börjar känna mig lite lätt stressad... Då var det ju tur att det var en relativt lätt fråga att besvara i veckans Bokbloggsjerka.

 

 

Vad läser du just i dag?

 

 

Som vanligt så håller jag på med flera böcker samtidigt. Det finns en bok för varje tillfälle; en på jobbet, en vid sängen och en vid läsfåtöljen. Minst. Eftersom jag nästan bara läser deckare så kan det ibland bli lite förvirrande att hålla isär de olika intrigerna när man läser flera böcker på samma gång. Än så länge går det dock hyfsat bra så det finns nog utrymme för att plussa på läshögen ytterligare över jul. Det här är vad som är på gång just nu.

 

Svart sensommar av Inger Wolf

Eldnatt av Yrsa Sigurdardóttir

Kritikern av Dean R. Koontz

Tematrio: Nobelpriset

Med anledning av dagens festligheter så är temat för veckans Tematrio ganska givet. Jag är ganska ointresserad av Nobelpriset i litteratur, många gånger har jag inte ens hört talas om vinnaren, än mindre läst något av denne. En del verkar väldigt om sig och kring sig när det kommer till Nobelpristagare, de rusar genast iväg till biblioteket för att låna. Ungefär en halvtimme efter att vinnaren utannonserats brukar det gapa tomt på hyllan. Jag är som sagt inte lika fascinerad. Några få nobelpristagare har dock lyckats leta sig in i min läshög genom åren, här kommer tre av dessa.

 

 

1. Selma Lagerlöf. Naturligtvis måste den första kvinna, och därtill första svensk, som vunnit Nobelpriset vara med på min lista. Trots den något avskräckande tjockleken har jag lyckats plöja mig igenom Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige ett par gånger. En mycket intressant reseskildring över Sveriges landskap. Synd bara att hon glömde Halland...

 

 

2. John Steinbeck. På gymnasiet var det obligatoriskt att läsa Möss och människor. När det var avklarat fick vi även se filmatiseringen med Gary Sinise och John Malkovich i huvudrollerna. Jag tycker fortfarande att det är en fruktanvärt bra berättelse med ett fruktansvärt sorgligt slut.

 

 

3. Doris Lessing. Lessing fick kanske inte Nobelpriset på grund av sina science fiction-romaner, men det är en av dem jag har läst. Shikasta handlar om koloniseringen av en planet som till en början blomstrar och vars invånare lever i fred och harmoni med varandra. Efter många år händer dock något som gör invånarna mottagliga för negativ påverkan och snart råder krig och förstörelse.

 

Läsagbok: Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll

Titel: Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll
Författare: Linda Belanner & Fredrik Persson
Utgiven: 2012
Förlag: Bonnier Carlsen
Omfattning: 283 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman

Bokens första mening: Är det hennes tur nu?

Detta gillade jag med boken: Den stora behållningen med boken är Mattias relation till människor i hans omgivning. Hur han fattar tycke för den gamla damen Aina och hur han tar hand om musen Pipis, förälskelsen i Zahra och det komplicerade förhållandet till Döden.

Detta gillade jag inte med boken: Jag förväntade mig kanske för mycket, men boken var faktiskt inte så rolig som jag hade trott att den skulle vara. Idén lät kanske bra på pappret men det känns som att slutresultatet inte blev särskilt mycket annorlunda än vilken annan ungdomsroman som helst. Här finns alla de typiska karaktärer som ingår i en bok som utspelas i en skolmiljö; mobbaren, medlöparna, den blåsta bruden, tönten och den smarta och tuffa tjejen. Sedan har man festat till det lite med en sammetsklädd Död i behov av semester, en udda och uppenbarligen avliden hantlangare som är kass på sitt jobb och som en extra bonus dessutom blir kär i ett av sina "uppdrag".

Det vimlar av ologiska saker i boken. Om Mattias nu är död, hur kan det då komma sig att han känner hunger och kyla? Varför måste han överhuvudtaget äta? Och hur i hela friden lyckas han bli inskriven i skolan när han uppenbarligen saknar både föräldrar och bostad? Märkligt...

 

Förresten, jag avskyr verkligen den nya trenden med evighetslånga boktitlar. Finns det ens någon poäng med detta? Här känns det i alla fall ganska onödigt.

Betyg: Ljummen

Läsdagbok: Mörkt motiv

Titel: Mörkt motiv
Författare: Louise Penny
Utgiven: 2012
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omfattning: 363 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

 

Bokens första mening: Miss Jane Neal lämnade det jordiska tidigt på den dimmiga söndagsmorgonen efter Thanksgiving.

Boken handlar om: Kommissarie Gamache kallas till den lilla sömniga byn Three Pines när den omtyckta Miss Neal hittas skjuten med en pil genom hjärtat. Ingen verkar ha något ont att säga om den gamla damen och vem som velat ta livet av henne är ett mysterium. Med hjälp av sina kollegor, logiskt tänkande och en god observationsförmåga ger Gamache sig i kast med fallet. Någonstans i byn går en mördare lös.


Detta gillade jag med boken: Detta är en småmysig pusseldeckare utan en massa blodiga detaljer och avancerade intriger. Kommissarie Gamache påminner i mångt och mycket om Christies Poirot, utan dennes lite självgoda attityd. Han är intelligent och sympatisk och ses nästan som en legend i sina medarbetares ögon. Det är trevligt att det för en gångs skull fokuseras på mordgåtan utan att blanda in en massa trassliga privatliv i berättelsen.

 

I viss mån lyfts motsättningarna mellan den engelska och den franska kulturen fram, bland annat hur viktigt det är med vilket språk man talar. Det är inget som jag har funderat så mycket på tidigare, även om jag vet att Kanada är tvåspråkigt, så det var intressant att läsa om. En annan sak som var bra var hur man får följa olika byinvånares tankar och funderingar, många av dem är dessutom ganska excentriska och speciella vilket gör det hela ännu trevligare.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Det är inte ofta man stöter på så fruktansvärt osympatiska karaktärer som assistent Nichol, som väl ändå ska räknas till "de goda" karaktärerna. Jag fullkomligt avskyr hennes besserwisserattityd och oförmåga att se sina egna fel och brister. Mer än en gång lyckas hon klanta till utredningen på grund av sin attityd. Hon retar gallfeber på mig och jag önskar att hon lyser med sin frånvaro i följande böcker, tyvärr har jag har en ond aning om att så inte är fallet.


Betyg: Läsvärd

Bokbloggsjerka v. 49

Denna vecka ställer Bokbloggsjerkan följande fråga:

Finns det någon bok som du på eller annat sätt alltid återvänder till?

Deckare, som helt klart är den genre jag läser flest böcker av, brukar jag oftast bara läsa en gång. Det kommer ut så många nya hela tiden så jag har fullt upp med att hinna med alla jag vill läsa. Däremot brukar jag då och då plocka upp en av mina engelska böcker inom paranormal romance, urban fantasy eller steampunk. Helt enkelt för att jag tycker att de är så bra. (Jag inser att jag är lite tjatig om dessa genrer, det känns som att jag nämner dem i vart och vartannat inlägg, men ni får helt enkelt stå ut). Det händer också att jag dammar av en gammal Harlequinroman eller ungdomsbok från min tonårstid om jag är på det humöret. Lite nostalgikänsla helt enkelt.

Även om jag skulle vilja läsa om fler böcker så tycker jag inte att tiden räcker till. Dels för att det som sagt hela tiden kommer ut en massa nytt, dels för att man även ska hinna med det där som kallas vardagsliv. Kanske kan det bli någon omläsning i jul, men det beror helt och hållet på hur många nya böcker som ligger och väntar under granen...

Tematrio: Önskelistan

Idag har det varit kallt och snöat precis hela dagen. Jag ogillar att behöva skotta snö och tycker inte om att frysa men samtidigt är det vackert med den vita snön som lyser upp i vintermörkret. Det känns som om dagarna bara flyger förbi och det är bara tre veckor kvar till jul. Veckans Tematrio handlar om vilka böcker man önskar sig i julklapp. Jag brukar köpa julklappsböcker till mig själv, så chansen att någon av de här hamnar under granen är ganska hög. I år blir det bara paranormal romance i önskelistan.

 

 

1. Tangle of Need av Nalini Singh. Adria och Riaz är två hamnskiftande vargar som båda har lite taskiga erfarenheter av kärlek och förhållanden. Trots detta så upptäcker de att de oundvikligen dras till varandra. Tyvärr är timingen inte den bästa, ett krig mellan den känslokalla men mäktiga rasen Psy och de båda hamnskiftande klanerna SnowDancer och DarkRiver är på väg att bryta ut. Måste Adria och Riaz välja mellan sin plikt som soldater och kärleken? Elfte boken i serien Psy-Changeling.

 

 

2. Angels of Darkness av Ilona Andrews, Meljean Brook, Sharon Shinn & Nalini Singh. En novellsamling med fyra berättelser som handlar om änglar och väktare, gott och ont.

 

 

3. Heart of Atlantis av Alyssa Day. Ett krig rasar mellan de odödliga krigarna från Atlantis och de obehagliga vampyrerna. Mitt emellan står naturligtvis hela mänskligheten. När en galning med magiska förmågor hotar att ta över världen är Alaric, högste präst i Atlantis, och hans stora kärlek Quinn de enda som kan förhindra detta. Först måste dock Alaric rädda Quinns bästa vän från evig fördömelse. Men vågar han riskera att förlora henne för alltid? Åttonde boken i Warriors of Poseidon.
 

Bokbloggsjerka v. 48

Ännu en arbetsvecka är till ända och det är dags för Bokbloggsjerka.

 

 

Nu står snart julen för dörren och då är frågan vad du önskar dig för bokliga saker i julklapp?

 

 

Det är numera tradition att jag beställer några böcker till mig själv i julklapp. På så vis är man i alla fall garanterad att få åtminstone ett bokpaket under granen... Skämt åsido, jag brukar faktiskt få böcker även av min mamma, men oftast är det jag själv som har beställt dem också. Visserligen förstörs överraskningen lite men å andra sidan får jag böcker som jag verkligen vill ha och kommer att läsa. Det finns inget värre än att få en massa böcker som absolut inte är i min smak och som bara kommer att ta upp onödig plats i bokhyllan.

 

I år önskar jag mig som vanligt senaste delen i en massa engelska paranormal romance-serier. Problemet är att många av böckerna inte ges ut förrän "någon gång" i december och då finns risken att jag inte hinner få böckerna innan julafton. Katastrof.

 

Hade jag fått önska mig precis vad jag ville utan några begränsningar så hade jag önskat mig ett eget bibliotek med hyllor upp till taket, en mysig fåtölj att sjunka ned i, en personlig butler som kommer med en filt och varm choklad, samt obegränsat med tid för att läsa alla böcker som jag skulle vilja läsa men aldrig verkar hinna med. Sannolikheten för att detta någonsin kommer att hända ligger förmodligen kring -25.

 

Läsdagbok: Gideons ring

Titel: Gideons ring
Författare: Carin Gerhardsen
Utgiven: 2012
Förlag: Norstedts
Omfattning: 354 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

 

Bokens första mening: Det var inte länge sedan solen först tittade fram bortom hustaken, men det var redan fullt dagsljus.
 

 

Boken handlar om: En ung kvinna hittas våldtagen och misshandlad utanför pianotekniker John Gideons dörr. Men Gideon själv går inte att hitta. De få spår som finns pekar på att Gideon kan vara medlem i en pedofilring, men kvinnan vägrar att samarbeta och utredningen kommer ingenstans. Dessutom får polisen snart fullt upp när de även får ta hand om en dödsmisshandel och ett upphittat spädbarnslik. Petra Westman brottas med minnena av det brutala övergrepp hon för flera år sedan utsattes för, en händelse som visar sig ha kopplingar till den pågående utredningen. Inget är vad det ser ut att vara och frågan är vem man egentligen kan lita på?
 

 

Detta gillade jag med boken: Handlingen berör ett angeläget ämne och visar också på de svårigheter utredarna kan stöta på när offret inte vill eller vågar samarbeta och ständigt ändrar sin historia. Språket är lättläst och innehåller inte för mycket tekniska detaljer som stoppar upp läsandet.

Det är skönt att historien med Petras våldtäkt som löpt genom ett flertal böcker äntligen får en slags upplösning. Dessutom är det skickligt gjort av Gerhardsen att väva in den i den pågående utredningen så att allting knyts ihop. Nu kanske det här äntligen kan få ett definitivt avslut.
 

 

Detta gillade jag inte med boken: Parallellhistorian med det försvunna spädbarnet känns lite onödig, även om jag förstår att den är med för att förklara bakgrunden till själva huvudutredningen. Jag blir dock mest frustrerad över hur mamman hanterar situationen. Det är väldigt många olika trådar som ska vävas ihop på slutet och det kan kännas lite ologiskt att precis alla pågående utredningar har med varandra att göra på ett eller annat sätt. Men det är samtidigt väldigt bra gjort av författaren att lyckas få ihop allt till sist.

Jag irriterar mig enormt på poliserna som i början fullkomligt snöar in på ett enda spår och låter sina egna förutfattade meningar på sätt och vis styra utredningen. Å andra sidan får det mig som läsare att engagera mig i intrigen.
 

 

Betyg: Läsvärd

Tematrio: Boken/Filmen

I veckans Tematrio ska vi berätta om tre filmatiserade böcker och huruvida filmen eller boken var bäst. Oavsett om man läser boken eller ser filmen först så skapar man sig en bild av karaktärerna, hur de är och hur de ser ut, och detta stämmer sällan överens med vad man sedan ser/läser. Oftast tycker jag därför att den version jag läste/såg först är den bästa.

 

 

1. Hungerspelen av Suzanne Collins. I en framtida efterkrigsvärld styrs världen som en diktatur och årets höjdpunkt är en tvsåpa där ett flertal ungdomar tävlar mot varandra och vinnaren är den som lyckas överleva längst. Katniss lever i det allra fattigaste distriktet och när hennes syster blir uttagen till spelen tar Katniss hennes plats. Berättelsen tar upp maktmissbruk, förtryck och dokusåpor men även vänskap, kärlek och inre mod och styrka. Jag tyckte att den första boken i trilogin var bra men när sedan nästa bok i princip var en upprepning av den första tappade jag intresset. Filmen var helt okej i alla fall.

 

 

2. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Jenna är tretton och har en mamma som är döende i cancer. Som om det inte var nog har hon också andra bekymmer. Som varför brösten inte växer och hur hon ska få Sakke att bli kär i henne. En dag dör mamma och Jennas liv rasar samman. En mycket bra bok och en mycket bra film om ett svårt och jobbigt ämne.

 

 

3. Mycket väsen för ingenting av William Shakespear. Hero och Claudio ska äntligen gifta sig med varandra. Claudios vän Benedikt och den vackra Beatric är också kära i varandra men vill inte erkänna detta, varken för sig själva eller andra. Man bestämmer sig därför att gillra en kärleksfälla för dem båda. Under tiden lurar den lömske Don Juan i krokarna, han tänker minsann sätta käppar i hjulet för Hero och Claudios kärlek. Filmen från 1993 med Kenneth Branagh och Emma Thompson i huvudrollerna är en av mina favoritfilmer. Manuskriptet som ligger till grund för filmen är dock inte något jag skulle välja som kvällslektyr.

Bokbloggsjerka v. 47

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan lyder som följande:

 

 

Lista 10 författare som du håller som favoriter just nu. Naturligtvis gör det ingenting om du även nämner den bok du värdesätter högst av var och en.

 

 

Det var inte det lättaste att lista tio stycken favoritförfattare. Det där växlar ganska mycket efter humör och nu blev det en blandning av både gammalt och nytt. En del författare har jag gillat länge och kanske lever de kvar på gamla meriter, andra är ganska nya och kanske kommer de inte att hålla i längden. Dessutom finns det en hel drös med andra författare som jag också tycker är bra, men som inte är aktuella just nu och kanske inte är tillräckligt intressanta för att hamna på min favorit-för-evigt-lista.

 

 

Meljean Brook - Iron Seas (serie) 

Just nu min favoritförfattare inom steampunk.

 

Cilla & Rolf Börjlind - Springfloden

Den bästa debutantdeckare jag läst i år.

 

Lee Child - Böckerna om Jack Reacher

Perfekt när man är på humör för lite onödigt våld.

 

Lars Kepler - Sandmannen

Levererar alltid spännande böcker.

 

Stephen King - Det/Pestens tid/Knackarna m.m.

De lite äldre böckerna är bäst.

 

Dean R. Koontz - Valfritt

Ingen lista utan minst en Koontz.

 

Lora Leigh - The Breeds (serie) 

Enligt mig den bästa författaren inom paranormal romance.

 

Donna Leon - Böckerna om Kommissarie Brunetti

Sto solo dicendo Venezia.

 

Terry Pratchett - Discworld (serie)

Alltid lika skruvad och rolig.

 

Margit Sandemo - Sagan om Isfolket (serie)

Min ungdoms favoritförfattare. Grundlade förmodligen min fäbless för paranormal romance.

Tematrio: Elisabet

Tematrion firar namnsdag med att fråga efter tre böcker som på något sätt är relaterade till dagens namn. Jag hittade tre författare vid namn Elizabeth i min bokhylla.

 

 

1. När ingen ser av Elizabeth George. En mördare går lös i London och tar livet av unga pojkar. Kriminalinspektör Lynley tar sig an fallet men motarbetas av ledningen när han försöker återinrätta Barbara Havers.

 

2. I månens ljus av Elizabeth Grayson. Skandalen är ett faktum när ogifta redardottern Ann blir gravid. För barnets skull gifter hon sig med Chase, som i utbyte får chans att bli kapten på sitt eget fartyg. Trots att äktenskapet är en ren affärsuppgörelse upptäcker de snart att de oundvikligen dras till varandra. Men en ohygglig hemlighet står i vägen för deras lycka.

 

3. Dåtidens skuggor av Elizabeth Thornton. En ung kvinna med minnesförlust dyker upp utanför ett kloster. Samtidigt letar Lord Wild efter sin stora kärlek Jessica som försvann spårlöst samma natt som hennes far mördades. Naturligtvis rör det sig om samma kvinna och när Jessica får reda på omständigheterna kring sitt försvinnande bestämmer hon sig för att återvända hem för att avslöja sin fars mördare.

Bokbloggsjerka v. 46

Ännu en arbetsvecka till ända och det ska naturligtvis firas med den obligatoriska Bokbloggsjerkan. Veckans fråga var minsann en riktig kluring.

Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt. 

Jag reflekterar nog inte så jättemycket över böckernas titlar, jag är mer intresserad av innehållet. Men jag tycker det är ganska kul med bokserier som har ett tema i sina titlar, exempelvis Janet Evanovichs deckare som alla har ordet byte i titeln. Eller Sue Graftons alfabetsserie som det svenska förlaget tyvärr schabblade bort någonstans runt K.

Vad jag däremot är mindre förtjust i är alla dessa ungdomsböcker med evighetslånga titlar som poppat upp på sistone. Det känns som att det har gått lite inflation i det där och jag förstår faktiskt inte riktigt poängen. Är det måhända en tävling i vem som kan producera världens längsta titel eller kanske litteraturvärldens variant på min-är-längre-än-din? Inte vet jag men här är några exempel på sådana mastodonttitlar. Bra böcker, de flesta av dem.

 

* Ursäkta att man vill bli lite älskad

* Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

* Min pappa är snäll och min mamma är utlänning

* Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

* Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll

* Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

Läsdagbok: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Utgiven: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Omfattning: 384 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman

Bokens första mening: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

Detta gillade jag med boken: Hela boken är skriven uteslutande ur Jakobs perspektiv och man får som läsare alltså inte veta något mer utöver det huvudpersonen får reda på, vilket i mitt tycke gör berättelsen extra spännande. Fotografierna som är insprängda i texten var ärligt talat ganska läskiga, inte minst för att de faktiskt är autentiska.

Detta gillade jag inte med boken: Det känns lite som att berättelsen är indelad i tre olika delar. Först en ganska seg inledning som handlar om huruvida Jakob tror på farfaderns berättelser eller inte, och hur han sedan blir misstrodd när han konfronterats med sanningen. Därefter följer en del som fungerar som en spökhistoria med märkliga fotografier, ett sönderbombat ödehus och besynnerliga barn. Allt detta övergår sedan i en mer fantasybetonad berättelse med en tidsloop och hemska monster. För min del hade berättelsen gärna kunnat fortsätta mer som en spökhistoria, den delen kändes klart mer läskig än när monstren väl gjort entré.

Betyg: Okej

Tematrio: Kläder

Denna vecka blev det en verklig utmaning att finna böcker till Tematrion. I min egen bokhylla fanns absolut ingenting med kläder i titeln så jag fick kolla lite vad som fanns på jobbet. Där hittade jag bland annat dessa tre:

1. Kort kjol av Christina Wahldén. Det är äntligen sommarlov och Myran och hennes klasskompisar bestämmer sig för att fira. Men kvällen slutar i katastrof då Myran blir våldtagen av två killar. Nu följer en svår tid med läkarundersökning, polisförhör och rättegång. Hur ska hon orka leva vidare efter det som hänt?

 

2. Den röda handsken av Holly Black. Andra boken om beröraren Cassel. Genom att röra vid andra människor kan Cassel förvandla dem till något annat. När hans äldre bror mördas vill FBI rekrytera Cassel för att lösa brottet. Den enda ledtråden som finns är en övervakningsfilm med en kvinna med röda handskar. Men det är inte bara FBI som är ute efter Cassel.

 

 

3. Flickan med de röda skorna av Maria Housden. Verklighetsbaserad bok om Hannah som tre år gammal diagnosticeras med cancer. En omtumlande berättelse om sorg men också en hyllning till livet och kärleken.

Bokbloggsjerka v. 45

Så var det fredag igen och dags för Bokbloggsjerkan. Denna veckas fråga är lite tvetydigt ställd, men det är väl säkrast att anta att det handlar om böcker... :)

 

 

Har du en ”guilty pleasure” eller en favorit som eventuellt kan förvåna oss jerkare?

 

 

Jag kan inte direkt påstå att det är något jag skäms för, men det skulle väl möjligen vara min förkärlek för böcker inom genren paranormal romance då. En del av de där böckerna kan vara ganska detaljerade medan andra är ungefär som en gammal Harlequinroman, fast med övernaturliga inslag då. Det har väl aldrig varit riktigt "fint" att läsa sådan litteratur men å andra sidan tror jag inte att det finns någon nuförtiden som höjer på ögonbrynen vilken bok man än skulle plocka fram. Däremot känner jag mig ibland lite "guilty" för att jag hellre läser en sådan bok än en som jag borde läsa för jobbets skull.

Tematrio: Ätbart

Veckans utmaning i Tematrion är att presentera tre stycken böcker vars titel innehåller något ätbart. Min bokhylla lyckades faktiskt åstadkomma tre sådana titlar, om man går utanför ramarna för den traditionella svenska husmanskosten...

1. Vattenmelonen av Marian Keyes. En feel-goodroman om Claire som blir lämnad av sin man och därför flyttar hem till sin irländska familj för att söka tröst och stöd. Efter att ha drivit dem halvt till vansinne träffar hon slutligen en oväntad beundrare som får henne att tro på kärleken igen. Helt okej bok om man är på det humöret.

 

2. Äppelkyrkogården av Anna Bovaller. Tredje boken om advokat Petra Wester. Denna gång åker Petra på hemligt uppdrag till Budapest. Petras dotter följer med för att de ska kunna umgås och turista lite, men resan utvecklas till en katastrof då Martina blir kidnappad. Med hjälp av tolken Krisztina försöker Petra desperat hitta sin dotter. På något sätt verkar allt ha att göra med saker som hände under Ungernrevolten 1956. En spännande bok om gamla lojaliteter och framtidens övervakningssamhälle.

 

 

3. Kackerlackor & änglar av Marita van der Vyver. Griet har förlorat sin baby, blivit utslängd av sin man och bor nu i en skabbig lägenhet i Kapstaden. Inte precis de bästa förutsättningarna för ett lyckligt liv. Som tur är har hon sina älskade sagor att trösta sig med. En dag dyker det upp en sexig surfare utanför dörren. Inte den bästa boken jag läst.

Bokbloggsjerka v. 44

Höstlovsvecka, Halloween och Alla Helgons Dag. Den här veckan är det fullt upp med både det ena och det andra. "Bokbloggsjerkan" spinner vidare på temat och ställer följande fråga:

 

Vad ska du ägna dig åt för bokliga aktiviteter under Halloweenhelgen?

 

Eftersom jag är bortbjuden på såväl lördag som söndag så blir det nog inte så mycket med just de litterära aktiviteterna i helgen. Mat och prat blir det säkert desto mer av. Å andra sidan har jag en bokcirkelträff inplanerad nästa tisdag och min vana trogen har jag ännu inte öppnat boken som vi ska diskutera. Varför göra något idag som man kan skjuta upp tills imorgon? (Baaad Librarian...) Så någonstans under helgen måste jag nog ändå lyckas klämma in lite läsning. Får se hur det lyckas.

Läsdagbok: Vattenänglar



Titel: Vattenänglar
Författare: Mons Kallentoft
Utgiven: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Omfattning: 416 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Himlen är svart bakom ännu svartare moln.

Boken handlar om: Ett par mördas brutalt i sin villa. Samtidigt försvinner deras femåriga dotter spårlöst. Malin Fors, som brottas med alkoholproblem och komplicerade relationer till familjen, hittar flera möjliga motiv till dådet. Utredningen rör sig från avundsjuka släktingar till mutanklagelser och utlandsadoptioner. Sanningen är värre än någon kan ana.

Detta gillade jag med boken: Intrigen som handlar om problematiken med utlandsadoptioner var spännande att läsa om. Ämnet känns aktuellt i och med att det på senare tid har visat sig förekomma en del oegentligheter inom den branschen. Vad är rätt och vad är fel? Hur långt är en människa villig att gå för att få ett barn? Dynamiken i utredningsgruppen är intressant att följa, hur de olika karaktärerna förhåller sig till varandra och hur deras inbördes relationer ställs på sin spets, mycket på grund av att en av karaktärerna eventuellt är involverad i utredningen genom sin egen adoption.

Detta gillade jag inte med boken: Det känns som att boken handlar mer om Malins trassliga privatliv än om själva mordutredningen. Jag är lite trött på det eviga tjatet om Malins alkoholmissbruk, problem med män och problematiska relation till dottern. Måste det vara så extremt nattsvart hela tiden?

 

Passagerna där offren får komma till tals i någon slags efter-döden-tillvaro kanske var ett intressant grepp i de första böckerna men vid det här laget är även detta ganska tjatigt. Malin beskrivs som en oerhört skicklig brottsutredare som intuitivt kan ana sammanghang som ingen annan kan, men egentligen ska det då alltså vara andarna som talar till henne. Jaha. 

 

Mot slutet hade jag tappat lite av mitt engagemang i läsningen och det blev mest ett försök att avsluta boken så fort som möjligt. Hoppas verkligen att nästa bok i serien blir ett uppryck.

Betyg: Dålig

Tematrio: Halloween

Snart är det dags för Halloween och vad passar då bättre i veckans Tematrio än lite spöken, häxor och annat läskigt? Här kommer mitt bidrag till samlingen.


1. En natt på Daemon Hall av Andrew Nance. Fem ungdomar blir inbjudna till en novelltävling av författaren Ian Tremblin. Första pris är att få sin novell publicerad. Enda villkoret är att de tillbringar en natt på det spöklika godset Daemon Hall. Snart upptäcker de att det är något som inte står rätt till med huset.


2. Den svarta katten av Edgar Allan Poe. En alkoholiserad man tar en dag livet av sin katt. Snart dyker det dock upp en ny katt, som konstigt nog ser exakt likadan ut som den förra. En dag händer något förfärligt...


3. Evig natt av Michelle Paver. Året är 1937 och Jack lever ett fattigt liv i London. Så får han möjlighet att följa med på en arktisk expedition till Norge. Men en efter en tvingas expeditionens medlemmar att ge sig av och till sist är det bara Jack kvar. Eller?

Bokbloggsjerka v. 43

Veckans fråga i "Bokbloggsjerkan" lyder som följande:

 

 

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

 

 

Det är först nyligen, när jag började recensera böcker på den här bloggen, som jag också började betygsätta böckerna. Men frågan är om det egentligen är så intressant. Läsupplevelsen är ju högst individuell och det jag tycker är bra tycker någon annan är dåligt och vice versa. Det händer med jämna mellanrum att jag undrar varför någon har gett en viss bok så högt betyg eller tvärtom. Smaken är helt enkelt olika.

 

Dessutom tycker jag att det är svårt att göra en individuell bedömning av böckerna. Ofta får de ett ganska högt betyg, helt enkelt därför att jag inte skulle ha valt att läsa boken om jag inte tyckte att den verkade intressant. Men böcker som fått samma betyg kan vara väldigt olika i jämförelse med varandra. En del är bättre eller sämre än andra, men inte tillräckligt mycket för att hamna i en annan betygskategori. Det skulle kunna lösas med en betygskala i fler steg, men det tycker jag inte är hanterbart. Då får det helt enkelt bli mer omfattande, och kanske också något spretiga, kategorier. Och då är frågan återigen om betyget egentligen säger så mycket. Svårt det där...

Läsdagbok: Masker

Titel: Masker
Författare: Terry Pratchett
Utgiven: 2001
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag AB
Omfattning: 268 sidor
Format: Inbunden
Genre: Fantasy

Bokens första mening: Vinden tjöt.

Boken handlar om: Två häxor letar efter en tredje, men deras aspirant har olyckligtvis bestämt sig för att istället satsa på en karriär inom operan. Tyvärr verkar skönhet gå före talang inom musikens värld. Dessutom har operan drabbats av en fantom som springer runt och mördar folk. Tur att Nanna Ogg och Mormor Vädervax dyker upp för att hjälpa till.

Detta gillade jag med boken: Det här är en helt skruvad berättelse som är fylld av dråpligheter och absurda situationer. Berättelsen är fylld av galna individer och jag bara älskar de båda häxorna och deras kärvänliga gnabbande. Parallellerna till verkliga händelser och företeelser är många och igenkänningsfaktorn hög.

Detta gillade jag inte med boken: Okej då, ibland kanske det blir lite väl mycket absurd komik. Men det är nog den enda reservationen jag har för närvarande. Detta är en bok att bli glad och road av.

Betyg: Läsvärd

Tematrio: Kroppsdelar

 

Den här veckans uppdrag i Lyrans tematrio är att presentera tre böcker vars titlar innehåller kroppsdelar. Lite svårt var det, men så här blev det till slut:

 

1. Ansiktet av Dean R. Koontz. En känd och lätt neurotisk skådespelare, kallad Ansiktet, får hotfulla paket från en okänd, men uppenbart galen, avsändare. Säkerhetschef Ethan Truman luskar ut att det är den dödligt farlige kaosteoretikern Corky Laputa som ligger bakom det hela. Nu gäller det för Ethan att hitta och oskadliggöra hotet innan det är för sent. Som tur är får han hjälp från oväntat håll...

2. En bit av mitt hjärta av Peter Robinson. En ung kvinna mördas under en rockfestival 1969. Trots knapphändiga bevis lyckas polisen gripa en man för mordet. Tjugofem år senare mördas en musikjournalist och det visar sig snart att de båda fallen har kopplingar till varandra. Var det verkligen rätt gärningsman som greps? Kriminalkommissarie Alan Banks ger sig i kast med ärendet.

3. Den blodiga handen av Charles Butler. Lättläst bok om Meg som förlorar sin ena hand i en hemsk olycka. Som tur är får hon en ny ditopererad på Freemankliniken. Men den nya handen verkar leva sitt eget liv och snart börjar det hända märkliga saker.

 

Bokbloggsjerka v. 42

Denna vecka ställer "Bokbloggsjerkan" följande fråga:

Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?

Njae, det finns nog inget specifikt som jag kan komma på i alla fall. Men man kan ju säga att böcker i allmänhet har inspirerat mig i mitt ykesval som bibliotekarie. Jag har alltid läst väldigt mycket och när jag var yngre var det många som sa att "du som läser så mycket skulle ju bli bibliotekarie". Det där fastnade väl på något vis och jag hade inte direkt några andra drömyrken. Så när det var dags att fundera på vad som skulle hända efter gymnasiet så tänkte jag att det kanske inte var så dumt ändå. Och här är jag nu, omgiven av härliga böcker både på jobbet och fritiden. Fast det ska väl erkännas att det har blivit något mindre läsning med åren, numera finns det en hel del annat som upptar min tid. Men inspirerad av böcker blir jag alltid!

Tematrio: Tjocka släkten

På Lyrans Noblesser finns varje vecka en utmaning i form av en tematrio. Denna vecka gäller det att skriva om tre böcker vars titel innefattar släktskap av något slag. Efter en inventering i bokhyllan kom jag fram till föjande titlar:

 

 

1. Hustru sökes av Jude Deveraux. En hyfsat förutsägbar kärleksroman som härstammar från min romantiska tonårstid. Handlingen är förlagd till Skottland i början av 1900-talet. Ung och egensinnig societetskvinna från New York träffar tillknäppt och ohyfsad godsägare med en förkärlek för får. Efter diverse missförstånd, skattjakt och inblandning av olika släktingar slutar naturligtvis allting lyckligt.

 

 

2. Bödelns dotter av Margit Sandemo. Del åtta i den mastodontlånga serien "Sagan om Isfolket", som på sin tid ansågs vara höjden av skräplitteratur. I dag höjer väl knappast någon på ögonbrynen åt kombinationen av demoner, släktförbannelser och snusk. Bödelns dotter Hilde hamnar i kärleksbekymmer när hon förälskar sig i en Isfolksman och blir uppvaktad av en annan. Samtidigt springer det runt en varulv och mördar kvinnor på bygden. De där Isfolkarna är ju några skumma typer som säkert är inblandade, tänker fogden och ger sig ut på jakt. Utspelas i Norge 1655.

 

 

3. Barn av sin stad av Per Anders Fogelström. Andra delen i Fogelströms stadsserie skildrar livet i Stockholm under slutet av 1800-talet. Syskonen August och Emelie växer upp under vitt skilda förhållanden då August, efter moderns död, adopteras av en överklassfamilj medan Emelie får bo kvar i arbetarkvarteren. Jag köpte hela serien på loppmarknad för ett antal år sedan, mest för att böckerna var så fina med sina olika färger. Jag har dock aldrig kommit mig för att läsa dem, förutom första delen som ingick i svenskundervisningen på gymnasiet.

Läsdagbok: I stundens hetta

Titel: I stundens hetta
Författare: Viveca Sten
Utgiven: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Omfattning: 340 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Ett hav av vita skrov fyllde hamnen.


Boken handlar om: Det är sedvanligt midsommarfirande på Sandhamn med mycket festande ungdomar, alkohol och droger. Polisen har fullt upp. Samtidigt ska Nora Linde fira midsommar med sin nya kärlek Johan, men firandet får ett abrupt slut då styvdottern inte kommer hem som avtalat. Inte heller svarar hon på sin mobil. Tidigt på midsommardagen hittas en kropp och kommissarie Tomas Andreasson kallas in. Det visar sig snart att det unga mordoffret bär på många hemligheter. Under tiden som polisens utredning fortgår letar Nora och Johan desperat efter svar på vad som har hänt med Wilma.

Detta gillade jag med boken: Språket är lättsmält och gör att berättelsen flyter på bra, utan att gräva ned sig i alltför tekniska detaljer och liknande. Perfekt för lite lagom nöjesläsning. Även om konceptet idyllisk skärgårdsmiljö har använts av flera andra författare så gillar jag hur Viveca Sten beskriver sin älskade ö. Intrigen med ungdomars midsommarfestande på Sandhamn intresserade mig också, eftersom man har hört talas en hel del om detta. Ibland kunde intrigen i och för sig kännas en aning förutsägbar, men med tanke på hur många kriminalromaner det spottas ut årligen så är det nog svårt att uppfinna hjulet varje gång.

Detta gillade jag inte med boken: Risken med att använda en relativt "vanlig" person som Nora som en huvudkaraktär är att det efter ett par böcker kan bli svårt att hitta en naturlig koppling till själva brottet. Denna gång löste författaren det med att låta Noras styvdotter försvinna, samtidigt som hon får ta hand om några påverkade tonårstjejer som naturligtvis visar sig ha med fallet att göra. Det är kanske inget jag direkt ogillar, men jag kan inte låta bli att fundera över hur författaren ska lösa detta i nästföljande böcker, det finns ändå en gräns för hur krystat det kan bli. Jag kan också tycka att Noras ständiga relationsproblem tar för mycket plats i förhållande till brottsfallet, som enligt mig är klart mycket mer intressant.

Betyg: Läsvärd

Bokbloggsjerka v. 41

Jag älskar frågesport och utmaningar av alla de slag. Till och med enkäter är roliga att fylla i! Enda undantaget skulle vara när det ringer en försäljare som vill pracka på en ditt och datt om man bara svarar på några enkla frågor. Sådant har jag inte mycket till övers för.

 

Då och då dyker det upp lite utmaningar av olika slag på bloggar som jag följer. Just nu kommer jag inte ihåg hur jag egentligen hittade den, men en sådan utmaning var "Bokbloggsjerkan" och bara namnet i sig lät ju intressant. Utmaningen, eller vad man egentligen ska kalla den, går ut på att man varje vecka får en eller ett par frågor att besvara. Sedan är det bara att smurfa runt på de andra deltagarnas bloggar och se vad de har svarat. Kanske man till och med hittar en ny favoritblogg? Det låter i alla fall väldigt spännande så jag bestämde mig för att testa denna vecka.

 

 

Frågorna denna vecka är:

 

Var det rätt person som kammade hem Nobelpriset i litteratur?

 

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av Nobelpriset i litteratur. Många gånger har jag inte ens hört talas om vinnaren och så var det i år. Som bibliotekarie förutsätter en del människor att man ska vara superintresserad av all slags litteratur och kunna precis allt om varenda författare som finns. Så fungerar det väl kanske inte riktigt. Privat läser jag mest deckare och på jobbet är det främst ungdomsromaner som gäller. Tvivlar starkt på att mina låntagare är särskilt intresserade av att läsa nobelpristagare...

 

 

Hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

 

Det finns en hel del böcker i min bokhylla som av olika anledningar inte har blivit lästa och förmodligen aldrig kommer att bli det heller. Därför tänker jag inte ens ge mig på att räkna dem. För mig fungerar det mycket bättre att låna böcker på biblioteket därför att då har jag en begränsad tid på mig att läsa dem innan det är dags för återlämning. Desvärre har jag en tendens att samla på mig alldeles för många böcker som jag sedan måste låna om eller lämna tillbaka olästa. Just nu ligger det 16 biblioteksböcker och väntar på mig i att-läsa-högen. Bad Librarian...

Nobelpriset i litteratur, som jag har längtat...

Jaha, då var det alltså dags att presentera årets nobelpristagare i litteratur. Naturligtvis sitter alla bibliotekarier i spänd förväntan framför TV:n för att se Svenska Akademiens ständige sekreterare kungöra årets pristagare. När namnet avslöjas utbrister samtliga ett jublande ÄNTLIGEN! och det skålas glatt i champagne av finaste märke. Eller kanske inte…. På något sätt förväntas man som bibliotekarie tycka att detta är årets absoluta höjdpunkt, förutom möjligen bok- och biblioteksmässan då. I alla fall om man ska lyssna på vad låntagarna verkar tro.

Personligen har jag aldrig varit särskilt imponerad av eller engagerad i Nobelpriset. Förutom Selma Lagerlöf så har jag nog knappt läst en enda av författarna och några gånger har jag inte ens känt igen namnet på vinnaren. Och jag har definitivt aldrig utbringat några champagneskålar för att fira denna tilldragelse.

Det mest fascinerande med nobelpriset i litteratur tycker jag är hur många låntagare, så fort vinnaren kungörs, genast rusar till biblioteket för att låna verk av denne författare. Efter en halvtimme brukar det vara helt utrensat på hyllan. Vad är det som är så speciellt med att ha läst en nobelpristagare? Är det för att man ska kunna stoltsera med att man har gjort det? Är det extra fint att ha läst en nobelpristagare eller finns det någon annan orsak som jag inte begriper?

Jag tycker inte att en viss sorts litteratur är att betrakta som ”finare” än annan. Allt beror på vad litteraturen i fråga ger dig som läsare. Om du har läst ut en bok och känner sig tillfreds med läsupplevelsen, då spelar det ingen roll om det du läst är av en nobelpristagare eller Margit Sandemo*. Det viktiga är att läsningen har gett dig något, vare sig det är djupare funderingar om livets mening eller en stunds lättsam avkoppling.

 

* som enligt traditionell biblioteksanda tydligen är bland den värsta fullitteratur som finns.

OCH VINNAREN ÄR..... tadamdadam.... Mo Yan! (Aldrig hört talas om...)

Läsdagbok: Den kalla elden



Titel: Den kalla elden

Författare: Arnaldur Indridason

Utgiven: 2012

Förlag: Norstedts

Omfattning: 287 sidor

Format: Inbunden

Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Han fryser inte längre.


Boken handlar om: Kommissarie Erlendur Sveinson har åkt på semester till sina barndomstrakter men det dröjer inte länge innan det förflutna börjar göra sig påmint. För många år sedan gick en grupp brittiska soldater vilse bland bergen när de överraskades av en snöstorm. I samma storm försvann också en ung kvinna och hennes öde väcker nu Erlendurs nyfikenhet. Vad var det egentligen som hände? Metodiskt söker han upp människor med kopplingar till kvinnan. Samtidigt påminns han om sitt eget barndomstrauma, dagen då hans bror försvann i en snöstorm på fjället...

Detta gillade jag med boken: Vid det här laget har det blivit en hel del böcker om Erlendur och det har alltid antytts en del om det stora trauma han upplevde i barndomen. Äntligen får man reda på lite mer om vad som egentligen hände när hans bror försvann på fjället. Som så ofta i Indridasons böcker vävs ett gammalt mysterium ihop med ett nutida sökande efter svar på gåtan. Denna gång är det ett försvinnande, som på grund av hans barndomsupplevelser, väcker Erlendurs intresse. Såväl glimtarna ur Erlendurs barndom som den nutida historien är spännande och även om man till viss del kunde föreställa sig vad som hade hänt så lyckas författaren vrida till det med extra liten knorr på slutet. Sedan så är jag väldigt förtjust det isländska landskapet och tycker att Indridason lyckas fånga det perfekt.

 

Detta gillade jag inte med boken: Jag måste säga att jag på ett sätt saknar de övriga poliser som porträtterats i föregående böcker. De tillför alla var sin liten del till en dynamisk helhet. Å andra sidan är det här Erlendurs privata uppgörelse med det förflutna och då får det bredare persongalleriet gärna stå tillbaka för en djupdykning i hans historia. Det öppna slutet gör mig gravt orolig över om det överhuvudtaget kommer att bli någon mer bok med Erlendur. Kanske har han spelat ut sin roll och det är dags för nya aktörer, men i så fall kommer han att vara höggradigt saknad!
 

 

Betyg: Läsvärd

Läsdagbok: Häxans tid

 

 

Titel: Häxans tid

Författare: Árni Thórarinsson
Utgiven: 2012
Förlag: Bazar Förlag
Omfattning: 326 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

 

Bokens första mening: I samma ögonblick som hans huvud träffade den steniga marken lade jag ifrån mig fjärrkontrollen och började fundera på den kärlek folk har till sina sällskapsdjur.


Boken handlar om: Journalisten Einar har blivit förpassad till den isländska landsbygden och har ärligt talat ganska tråkigt. Men plötsligt börjar det hända saker i den annars så stillsamma byn. En kvinna omkommer under mystiska omständigheter och en ung skådespelare försvinner spårlöst. Einars nyfikenhet är väckt och han försöker ta reda på vilka dessa personer egentligen var. Men det är inte alla som är så förtjusta i hans efterforskningar.

 

 

Detta gillade jag med boken: Det finns en slags svart och lågmäld humor i boken som jag gillar. Särskilt Einars relationer till personerna han har omkring sig, hans chef, kollega och även tillfälliga husdjur. Intrigen handlar egentligen mer om Einars försök att skapa sig en helhetsbild av offren, vilket så småningom leder fram till upplösningen, än om ett brottsfall som ska lösas på traditionellt sätt med hjälp av polismakten. Den senare känns i denna berättelse mer eller mindre reducerad till Einars informella informant. Handlingen är inte särskilt rafflande med häftiga actionscener, utan berättas i sakta mak utifrån Einars metodiska tillvägagångssätt. Av någon anledning känns det mer intressant än andra deckare jag läst på senare tid. Att jag sedan är väldigt förtjust i den isländska miljön, språket och sägnerna gör inte saken sämre.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Einar stöter på en hel del människor under sina efterforskningar och det var inte alltid det lättaste att hålla reda på vem som var vem, särskilt inte med tanke på det, åtminstone för mig, ganska så okända isländska namnbruket. Det märks lite att detta inte är den första boken om Einar, även om det är den första som utkommit på svenska. Det anspelas lite här och var på händelser ur Einars förflutna och man förstår att det förmodligen är sådant som hänt i tidigare böcker. Naturligtvis blir jag nyfiken och jag hoppas att även dessa böcker nu kommer att översättas. På grund av hur boken slutar kände jag mig lite snuvad på konfekten, det blev tyvärr lite av ett antiklimax. Jag är dock beredd att ge Einar ännu en chans, om det bara kommer ut fler böcker!

Betyg: Läsvärd



Läsdagbok: Innan du dog

 

 

 

Titel: Innan du dog

Författare: Camilla Grebe & Åsa Träff

Utgiven: 2012

Förlag: Wahlström & Widstrand

Omfattning: 441 sidor

Format: Inbunden

Genre: Kriminalroman



Bokens första mening: Hon var en såpbubbla som svävade genom parken, tyngdlös, ett rö för vinden.


Boken handlar om: Terapeuten Siri har äntligen fått ordning på tillvaron som sambo och nybliven mamma. Men så råkar hon hitta en gammal kartong med papper som tillhört hennes exman Stefan. Otroligt nog så verkar han ha haft kopplingar till en man som mördats fem år tidigare. I mitten av 80-talet tillhörde de samma kompisgäng, men något hände som fick gänget att splittras. Siri börjar gräva i det förflutna, kanske kan hon få en förklaring till varför Stefan tog livet av sig?

Detta gillade jag med boken: Normalt sett är jag inte jätteförtjust i böcker som utspelar sig under flera olika tidsperioder och därtill hoppar fram och tillbaka mellan dem. I denna bok tyckte jag dock att bakåtblickarna utifrån Stefans perspektiv nästan var mer intressanta än det nutida händelseförloppet. Dels för att de gav en bra bakgrund och förklaring till hur allt hängde ihop, dels för att jag upplevde det som att jag fick en djupare bild av karaktärerna där än av Siri, som väl ändå är bokens egentliga huvudperson. Kanske beror det på att detta är den tredje boken i ordningen och man förväntas redan vara bekant med hennes person och liv.

Detta gillade jag inte med boken: Förutom böcker som hoppar mellan olika tidsperspektiv så har jag av någon anledning också svårt för böcker som är skrivna ur ett jagperspektiv, särskilt när jag som läsare inte känner att jag kan, eller vill, identifiera mig med berättaren. Det bådar alltså inte särskilt gott för den här boken... Siri är en enormt irriterande karaktär, hon verkar helt verklighetsfrämmande och är så besatt av det förflutna att hon, som det verkar med endast mindre samvetsbetänkligheter, försakar allt det hon har i nuet. Man kan se en parallellhistoria till en av hennes egna patienter som vägrar att släppa taget om det som varit och gå vidare i livet. Detta verkar dock inte Siri själv ta någon större notis om. Hon riskerar såväl sitt eget som andras liv i jakten på sanningen och verkar inte särskilt lyhörd för vare sig sin familjs eller vänners behov. Jag hoppades nästan att hon skulle råka riktigt illa ut så att det inte skulle bli fler böcker med henne och det är ju inget vidare bra betyg. Å andra sidan är det inga större fel på författarskapet eller berättelsen i sig, det är bara det att Siri är så fruktansvärt jobbig att det drar ner betyget.

Betyg: Okej

Läsdagbok: Fifty Shades of Grey

Titel: Fifty Shades of Grey
Författare: E. L. James
Utgiven: 2012
Förlag: Arrow
Omfattning: 363 sidor
Format: Häftad
Genre: Erotik

Bokens första mening: I scowl with frustration at myself in the mirror.


Boken handlar om: Ung och naiv student möter mystisk och framgångsrik industrimagnat med hemliga böjelser. Snart har de båda inlett ett passionerat förhållande men frågan är om Ana klarar av att möta alla Christians krav.

 

 

Detta gillade jag med boken: För mig var den största behållningen med boken det humoristiska inslag som utgörs av mejlkonversationen mellan huvudpersonerna Anastasia och Christian. Den fick mig att fnissa flera gånger, särskilt mejlrubrikerna. Å andra sidan tyckte jag också att karaktärerna med tiden blev ganska underhållande, främst på grund av att de var så fruktansvärt stereotypa. Och det var väl kanske inte författarens avsikt...

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Hajpen kring denna bok har varit hysterisk och jag måste säga att jag inte riktigt förstår varför. Antar att det är det lite förbjudna BDSM-temat som kittlar fantasin, men efter flera års läsande av paranormal romance-genren så är jag ganska härdad (eller blasé). Det här är ungefär som vilken Harlequinroman som helst, bara med fler och mer avancerade sexscener. Dessutom är detta knappast något nytt under solens ljus, redan på 50-talet kom exempelvis Berättelsen om O, en bok som också behandlar BDSM.

 

Huvudpersonerna är väldigt klichéartade och gör att det blir lite svårt att ta dem på allvar. Christian Grey är übersnygg, snorrik och VD för ett framgångsrikt företag, allt innan han fyllt trettio. Dessutom är han naturligtvis mystiskt lockande och har mörka hemligheter. Anastasia är hans motpol, oskyldig och naiv, men med en inre styrka som genast attraherar Christian. Hon behöver bara bita sig i underläppen för att han ska gå igång. Förutsägbart eller?

 

Den enda sammanhängande tanke Anastasia verkar kunna formulera när hon har sina dejter med Christian är en massa oh my, holy crap och holy fuck. Dessutom är det ett himla tjatande om hennes inner goddess. Summan av detta blir repetitivt, irriterande och till sist bara skrattretande.

 

Jag läste boken på engelska och jag tror faktiskt att det är att föredra framför en svensk översättning. Hur man sedan har tänkt sig att filmatisera boken, vilket jag har förstått att man planerar, är en fråga jag nog helst inte vill fundera över. Hur ska man undvika att göra det till en porrfilm när nu sexet är en sådan central del av berättelsen?

 

 

Betyg: Ljummen

Läsdagbok: Springfloden

 

Titel: Springfloden

Författare: Cilla & Rolf Börjlind

Utgiven: 2012

Förlag: Norstedts

Omfattning: 442 sidor

Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Nivåskillnaden mellan ebb och flod är normalt fem till tio centimeter vid Hasslevikarna på Nordkoster, utom när det är springflod.


Boken handlar om: Olivia Rönning pluggar på Polishögskolan och får i uppgift att skriva om ett gammalt mordfall. Hon går igenom de knapphändiga bevis som finns men tyvärr möts hon av ett stort hinder i sina efterforskningar, utredaren som från början hade hand om fallet är som uppslukad av jorden. Samtidigt pågår en ljusskygg verksamhet där hemlösa misshandlas brutalt och ungdomar samlas på övergivna platser för att slåss för pengar.

Detta gillade jag med boken: Det märks att författarna tidigare skrivit film- och TVmanus. Berättelsen kastar sig från situation till situation, utan långdragna miljöbeskrivningar och liknande, vilket gör att berättelsen hela tiden drivs framåt. Ibland kan jag tycka att vissa författare fokuserar så mycket på att bygga upp en stämning att det bara blir segt att läsa. Så var det inte här, när jag väl hade tid att börja läsa så kunde jag nästan inte sluta, jag ville hela tiden veta vad som skulle hända på nästa sida.

Även om jag nästan uteslutande läser kriminalromaner så känns upplägget ändå ganska fräscht. De olika parallellhistorierna knyts ihop på ett fullt godtagbart sätt och som läsare blir jag lurad att tänka i vissa banor. Upplösningen av själva mordgåtan kommer därför som en något oväntad men trevlig överraskning. På det hela taget var det en spännande läsupplevelse och jag ser fram emot att få återknyta bekantskapen med Stilton och Rönning.

Detta gillade jag inte med boken: En nackdel med att fokusera så mycket på actionbiten är att det inte finns utrymme för ett djupare persongalleri. Många av karaktärerna känns ganska ytliga och schablonmässiga. Det ska bli intressant att se hur karaktärerna utvecklas i nästkommande böcker.

En del situationer och sammanträffanden är lite väl osannolika för att vara hundra procent trovärdiga. Ett exempel är när en av personerna i boken kliver in på exakt rätt bar och som av en händelse råkar få syn på just det fotografi som sedan visar sig kunna bidra till gåtans upplösning. Ett lite ovanligt knep som tyvärr redan förekommit i andra böcker. Ett annat exempel är hur Stilton lyckas överleva såväl grov misshandel som mordbrand utan att för den skull nämnvärt tappa fokus. Det är dock så spännande att man till viss del har överseende med detta.

För en anglofil som jag så borde det vara rena lördagsgodiset att författarna med jämna mellanrum spränger in engelska ord och uttryck i texten. Tanken är säkert att det ska få berättelsen att verka modern och tidsenlig. Jag tycker tyvärr att är lite störande, även om jag själv gärna gör så när jag talar. Ibland dyker det dessutom upp ålderdomliga svenska uttryck såsom slikt och sobert, vilket gör det hela än mer förvirrande. Vem säger så idag?

 

Betyg: Läsvärd

 

Läsdagbok: Den glömda trädgården

 

 

Titel: Den glömda trädgården
Författare: Kate Morton
Utgiven: 2010
Förlag: Månpocket
Omfattning: 417 sidor
Format: Pocket
Genre: Feel good


Bokens första mening: -


Boken handlar om: I början av 1900-talet hittas en liten flicka övergiven på ett fartyg med destination Australien. Ingen vet vem hon är eller varifrån hon kommer, allra minst hon själv. Det enda hon kommer ihåg är att en kvinna hon kallar Sagoberätterskan ska hämta henne. Denna är dock mystiskt försvunnen. Många år senare ärver Cassandra sin mormors kvarlåtenskap, bland annat en sagobok samt en liten stuga på Cornwalls kust. Hon reser till England och väl på plats börjar hon sakta men säkert nysta upp en märklig historia om tragiska levnadsöden och mörka hemligheter.

 

Detta gillade jag med boken: Det krävdes inte särskilt mycket analysförmåga för att snabbt läsa igenom boken, vilket passade bra eftersom jag hamnade i tidsnöd inför bokcirkelträffen. Det här är en typisk historia utifrån standardmallen (gamla hemligheter, vindpinade engelska hedar, flicka möter pojke, bla bla) som är helt okej som underhållningslitteratur för stunden, men som inte ger något bestående intryck. Detta brukar jag för det mesta tycka är en klar nackdel men denna gång var det helt perfekt i sammanhanget.


Detta gillade jag inte med boken: Den hoppar fruktansvärt mycket mellan olika tidsperioder. I huvudsak utspelar sig berättelsen under åren 1913, 1975 och 2005, men de växlar ganska friskt och ibland sprängs det dessutom in händelser från andra år. Nog för att man kan berätta en historia genom tillbakablickar men nu blev det nästan absurt rörigt. Själva intrigen var dessutom ganska uppenbar, men det kan ju som sagt även vara en fördel under vissa förutsättningar.

Betyg: Ljummen