Läsdagbok: Döda talar inte

Titel: Döda talar inte
Författare: Ann Cleeves
Utgiven: 2012
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Omfattning: 334 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Vera simmade långsamt.

 

 

Boken handlar om: Socialarbetaren Jenny Lister hittas strypt i simhallens bastu. För flera år sedan handlade hon ett uppmärksammat fall där en ung mamma dränkte sitt eget barn. Kriminalkommissarie Vera Stanhope tycker sig se indikationer på att motivet har med det fallet att göra. Eller finns sanningen att söka i Jennys privatliv? Snart dyker det upp ännu ett lik...

 

 

Detta gillade jag med boken: Ledtrådarna nystas sakta men säkert upp och det är inte alls självklart hur allt hänger ihop. Inte förrän på slutet började jag ana hur det hängde ihop och jag tyckte att det på något sätt var både överraskande och självklart.

 

Jag gillar Vera Stanhope skarpt. Hon är medelålders, överviktig, dricker på tok för mycket och har fruktansvärt taskig social kompetens. En trevlig motvikt till hur många andra kvinnliga brottsutredare beskrivs. Intrigen handlar mycket om föräldraskap och Vera funderar en del över relationen till sin egen far, vilket gör att man får lite större inblick i hennes bakgrund än vad man fått tidigare.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Även om jag gillar Vera så är det irriterande att det ska tjatas så mycket om alla hennes brister hela tiden. Lite som att det är ju tur att hon i alla fall är intelligent *klapp på huvudet*. Det blir lite förminskande på något sätt. Varför måste en huvudkaraktär alltid lida av ett eller annat komplex eller trauma?

 

Första halvan av boken var ganska seg, eller så var det jag som helt enkelt inte var på humör. Någonstans efter att det andra liket dykt upp så fick berättelsen dock lite mera fart.

 

 

Betyg: Okej