Läsdagbok: Arvet från Stonehenge

 

Titel: Arvet från Stonehenge

Författare: Sam Christer

Utgiven: 2012

Förlag: Bazar Förlag

Omfattning: 397 sidor

Format: Inbunden

Genre: Thriller

Bokens första mening: Dimman rullar fram som ångande marklöpare i Wiltshirenattens stillhet.

Boken handlar om: En framstående historiker begår självmord och efterlämnar ett kryptiskt brev till sin son. Gideon upptäcker snart att hans far hade många hemligheter och tillsammans med en lokal polis är han snart en hemlig sekt på spåren. Sekten har i tusentals år dyrkat Stonehengemyten genom rituella offer och snart är det dags igen. En ung kvinna kidnappas och frågan är om Gideon kan avslöja samfundets djävulska planer innan det är för sent.

Detta gillade jag med boken: Tycker man som jag att det är spännande med historia och arkeologi och därtillfascineras av Stonehenge, så är det här en helt okej bok. Släng dessutom in lite hemliga sällskap och mystiska symboler så är jag intresserad. En lättsam underhållning som i alla fall roar för stunden.

Detta gillade jag inte med boken: Det blir lite väl mycket otroliga sammanträffanden och långsökta slutsatser när huvudpersonerna kommer fram till hur allt hänger ihop, det blir lite för krystat för att det ska bli riktigt trovärdigt. Då har jag alltså helt bortsett från trovärdigheten i att en urgammal sekt ritualmördat folk i tusentals år utan att någonsin avslöjats. Det känns som att författaren försöker rida på Dan Browns framgångar, dock utan att lyckas hela vägen fram.  

Betyg: Okej

Läsdagbok: Nådastöt

Titel: Nådastöt
Författare: Louise Penny
Utgiven: 2012
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omfattning: 413 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Om CC Poitiers hade vetat att hon skulle bli mördad, skulle hon kanske ha köpt en julklapp till sin man Richard.

Boken handlar om: Det är vinter i Three Pines och dags för den årliga curlingmatchen ute på sjön. Mitt under pågående spel faller en av åskådarna ihop. Kommissarie Gamache kallas till platsen och kan snart konstatera att kvinnan blivit mördad. Det visar sig att kvinnan har varit mycket impopulär bland byns invånare och det finns många som har anledning att vilja se henne död. Samtidigt som utredningen fortskrider måste Gamache också ta itu med sina egna fiender.

Detta gillade jag med boken: Ännu en småmysig deckare av Louise Penny. Gamache är fortsatt sympatisk och finurlig, medan byns invånare är ännu mer excentriska och galna än tidigare. Det finns en underfundig och stillsam humor som tilltalar mig enormt. Detta är i mångt och mycket en klassisk pusseldeckare utan en massa blodiga detaljer, vilket är en trevlig omväxling till många andra av dagens kriminalromaner.

Detta gillade jag inte med boken: Egentligen tyckte jag inte att det var så mycket som var dåligt med boken. Till och med min nemesis från förra boken, assistent Nichol, lyste mestadels med sin frånvaro. Möjligen så irriterar jag mig lite på att mordmetoden kändes väldigt avancerad i förhållande till gärningsmannen. Mer än så kan jag inte säga utan att avslöja för mycket.

Betyg: Läsvärd

Läsdagbok: Femtio nyanser av mörker

Titel: Femtio nyanser av mörker
Författare: E. L. James
Utgiven: 2012
Förlag: Norstedts
Omfattning: 538 sidor
Format: Danskt band
Genre: Erotik

Bokens första mening: Han är tillbaka.

Boken handlar om: Andra boken om Anastasia och Christian. Efter att förhållandet tagit slut har Anastasia börjat arbeta på ett bokförlag. Hon har dock svårt att släppa tankarna på Christian och när han kommer med ett nytt förslag kan hon inte säga nej. Äntligen ska hon få veta mer om Christians uppväxt och vad som format honom till den han är idag. Men i bakgrunden lurar spöken från det förflutna.

Detta gillade jag med boken: Det handlar visserligen fortfarande en hel del om sex, men man kan ändå säga att fokus har förflyttats från sovrummet till vardagsrummet. I den här boken finns en lite utförligare intrig, det händer mer både actionmässigt och känslomässigt. Man får veta mer om Christian Greys uppväxt och vad som format hans karaktär, vilket är ett stort plus.

Detta gillade jag inte med boken: För det första skulle jag nog rekommendera att man läser boken på engelska istället. Av någon anledning tycker jag att det låter lätt töntigt på svenska, särskilt sexscenerna. Även om det var betydligt mindre tjat om "den inre gudinnan" i den här boken så hade jag önskat att författaren hade skippat det helt. Fruktansvärt irriterande fenomen.

Betyg: Ljummen

Läsdagbok: Svart sensommar

Titel: Svart sensommar
Författare: Inger Wolf
Utgiven: 2012
Förlag: Modernista
Omfattning: 280 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Den vita, giftiga växten låg som en utslagen solfjäder över kvinnans nakna bröst.

Boken handlar om: En ung antropologistudent får halsen avskuren under sin joggingrunda. De få bevis som finns verkar nästan medvetet utplacerade för att leda utredningen på villovägar. Det dröjer inte länge innan det dyker upp ytterligare ett lik. Vice kriminalkommissarie Daniel Trokic och hans kollega Lisa Kornelis kommer i kontakt med såväl en religiös sekt som den internationella läkemedelsindustrin i sin jakt på en kallblodig mördare.

Detta gillade jag med boken: Ganska omgående visar det sig att det finns en hel del möjliga motiv till morden. Det rätta visar sig dock vara något helt annat än vad man leds att tro från början. Det är en trevlig överraskning att allt inte är så uppenbart som det verkar.

Detta gillade jag inte med boken: Varför nämns hela tiden kriminalkommissarien vid sitt efternamn medan hans kollega uteslutande kallas vid förnamn? Är det en sån där manlig/kvinnlig grej igen?Trokic är en typisk ensamvarg som gärna drar iväg på egna utredningar utan att meddela kollegorna medan Lisa nog är mer av en lagspelare. Det där känns lite stereotypt.

Betyg: Okej

Läsdagbok: Jag väntar under mossan

Titel: Jag väntar under mossan
Författare: Amanda Hellberg
Utgiven: 2012
Förlag: Bonnier Carlsen
Omfattning: 217 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman

Bokens första mening: Kan du höra mig?

Boken handlar om: Tilda är på besök hos sin morfar som bor lite avsides i den svenska urskogen. I närheten finns en sjö och Tilda känner snart att det vilar något ondskefullt över stället. Nu inleds en uråldrig maktkamp mellan gott och ont och en ny värld av övernaturliga varelser öppnar sig för Tilda. Vem är det som vakar över varje steg hon tar? Vad hände med Tildas försvunna mormor? Och hur känns egentligen den stora kärleken?

Detta gillade jag med boken: Det är en förtätad, tryckt stämning genom hela boken som tilltalar mig. Jag gillar hur författaren har inlemmat mycket av den nordiska folktron i berättelsen. Den spirande kärleken som pendlar mellan hopp och förtvivlan är precis sådär lagom oskyldig, utan att ta fokus från ramberättelsen.

Detta gillade jag inte med boken: Berättelsen hade kunnat utvecklas ännu mer, det kändes som att allting tog slut alldeles för fort. Det är å andra sidan det enda negativa med boken för tillfället. Kanske är det tänkt att öppna upp för Tildas fortsatta äventyr?

Betyg: Okej

Läsdagbok: Fjällgraven

Titel: Fjällgraven
Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Utgiven: 2012
Förlag: Norstedts
Omfattning: 424 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Hon hette Patricia den här gången.

Boken handlar om: Sex kroppar hittas nedgrävda i de jämtländska fjällen. Riksmordkommissionen kallas in och med dem även Sebastian Bergman. Arbetet med att identifiera skeletten går trögt, inga saknade verkar passa in på beskrivningen. Ju längre utredningen pågår desto fler oklarheter dyker upp. Inget verkar stämma och utredningen riskerar att läggas ner.

Samtidigt utreder en tv-reporter ett fall där två asylsökande verkar ha gått under jorden. Den enes fru är övertygad om att så inte är fallet utan att ett brott har blivit begånget. När reportern börjar undersöka saken närmare visar det sig att Säpo har varit inblandad i utredningen och att fallet är hemligstämplat. Någon vill dölja sanningen till varje pris.

Detta gillade jag med boken: Fokus har förflyttats lite från Vanja och Sebastian till att handla mer om de andra karaktärerna och deras inbördes relationer. Jag tyckte att det var trevligt att lära känna även de andra i utredningsteamet.

Detta gillade jag inte med boken: Jag har haft fruktansvärt svårt för Sebastian och inte blev det mycket bättre i denna boken. Hans egoism och hur han sårar och manipulerar alla i sin omgivning för sin egen vinnings skull är väldigt störande. Skönt att han har en mindre framträdande roll än vanligt i denna bok.

 

Intrigen känns lite snårig och kanske lite väl konspiratorisk för min smak. Även om utländska myndigheter säkerligen genomför både den ena och andra operationen på svensk mark utan medborgarnas vetskap, så känns det som att det blev lite väl extremt här. Å andra sidan, vad vet jag.

 

 

Betyg: Okej

Läsdagbok: Döda talar inte

Titel: Döda talar inte
Författare: Ann Cleeves
Utgiven: 2012
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Omfattning: 334 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Vera simmade långsamt.

 

 

Boken handlar om: Socialarbetaren Jenny Lister hittas strypt i simhallens bastu. För flera år sedan handlade hon ett uppmärksammat fall där en ung mamma dränkte sitt eget barn. Kriminalkommissarie Vera Stanhope tycker sig se indikationer på att motivet har med det fallet att göra. Eller finns sanningen att söka i Jennys privatliv? Snart dyker det upp ännu ett lik...

 

 

Detta gillade jag med boken: Ledtrådarna nystas sakta men säkert upp och det är inte alls självklart hur allt hänger ihop. Inte förrän på slutet började jag ana hur det hängde ihop och jag tyckte att det på något sätt var både överraskande och självklart.

 

Jag gillar Vera Stanhope skarpt. Hon är medelålders, överviktig, dricker på tok för mycket och har fruktansvärt taskig social kompetens. En trevlig motvikt till hur många andra kvinnliga brottsutredare beskrivs. Intrigen handlar mycket om föräldraskap och Vera funderar en del över relationen till sin egen far, vilket gör att man får lite större inblick i hennes bakgrund än vad man fått tidigare.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Även om jag gillar Vera så är det irriterande att det ska tjatas så mycket om alla hennes brister hela tiden. Lite som att det är ju tur att hon i alla fall är intelligent *klapp på huvudet*. Det blir lite förminskande på något sätt. Varför måste en huvudkaraktär alltid lida av ett eller annat komplex eller trauma?

 

Första halvan av boken var ganska seg, eller så var det jag som helt enkelt inte var på humör. Någonstans efter att det andra liket dykt upp så fick berättelsen dock lite mera fart.

 

 

Betyg: Okej

Läsagbok: Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll

Titel: Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll
Författare: Linda Belanner & Fredrik Persson
Utgiven: 2012
Förlag: Bonnier Carlsen
Omfattning: 283 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman

Bokens första mening: Är det hennes tur nu?

Detta gillade jag med boken: Den stora behållningen med boken är Mattias relation till människor i hans omgivning. Hur han fattar tycke för den gamla damen Aina och hur han tar hand om musen Pipis, förälskelsen i Zahra och det komplicerade förhållandet till Döden.

Detta gillade jag inte med boken: Jag förväntade mig kanske för mycket, men boken var faktiskt inte så rolig som jag hade trott att den skulle vara. Idén lät kanske bra på pappret men det känns som att slutresultatet inte blev särskilt mycket annorlunda än vilken annan ungdomsroman som helst. Här finns alla de typiska karaktärer som ingår i en bok som utspelas i en skolmiljö; mobbaren, medlöparna, den blåsta bruden, tönten och den smarta och tuffa tjejen. Sedan har man festat till det lite med en sammetsklädd Död i behov av semester, en udda och uppenbarligen avliden hantlangare som är kass på sitt jobb och som en extra bonus dessutom blir kär i ett av sina "uppdrag".

Det vimlar av ologiska saker i boken. Om Mattias nu är död, hur kan det då komma sig att han känner hunger och kyla? Varför måste han överhuvudtaget äta? Och hur i hela friden lyckas han bli inskriven i skolan när han uppenbarligen saknar både föräldrar och bostad? Märkligt...

 

Förresten, jag avskyr verkligen den nya trenden med evighetslånga boktitlar. Finns det ens någon poäng med detta? Här känns det i alla fall ganska onödigt.

Betyg: Ljummen

Läsdagbok: Mörkt motiv

Titel: Mörkt motiv
Författare: Louise Penny
Utgiven: 2012
Förlag: Wahlström & Widstrand
Omfattning: 363 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

 

Bokens första mening: Miss Jane Neal lämnade det jordiska tidigt på den dimmiga söndagsmorgonen efter Thanksgiving.

Boken handlar om: Kommissarie Gamache kallas till den lilla sömniga byn Three Pines när den omtyckta Miss Neal hittas skjuten med en pil genom hjärtat. Ingen verkar ha något ont att säga om den gamla damen och vem som velat ta livet av henne är ett mysterium. Med hjälp av sina kollegor, logiskt tänkande och en god observationsförmåga ger Gamache sig i kast med fallet. Någonstans i byn går en mördare lös.


Detta gillade jag med boken: Detta är en småmysig pusseldeckare utan en massa blodiga detaljer och avancerade intriger. Kommissarie Gamache påminner i mångt och mycket om Christies Poirot, utan dennes lite självgoda attityd. Han är intelligent och sympatisk och ses nästan som en legend i sina medarbetares ögon. Det är trevligt att det för en gångs skull fokuseras på mordgåtan utan att blanda in en massa trassliga privatliv i berättelsen.

 

I viss mån lyfts motsättningarna mellan den engelska och den franska kulturen fram, bland annat hur viktigt det är med vilket språk man talar. Det är inget som jag har funderat så mycket på tidigare, även om jag vet att Kanada är tvåspråkigt, så det var intressant att läsa om. En annan sak som var bra var hur man får följa olika byinvånares tankar och funderingar, många av dem är dessutom ganska excentriska och speciella vilket gör det hela ännu trevligare.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Det är inte ofta man stöter på så fruktansvärt osympatiska karaktärer som assistent Nichol, som väl ändå ska räknas till "de goda" karaktärerna. Jag fullkomligt avskyr hennes besserwisserattityd och oförmåga att se sina egna fel och brister. Mer än en gång lyckas hon klanta till utredningen på grund av sin attityd. Hon retar gallfeber på mig och jag önskar att hon lyser med sin frånvaro i följande böcker, tyvärr har jag har en ond aning om att så inte är fallet.


Betyg: Läsvärd

Läsdagbok: Gideons ring

Titel: Gideons ring
Författare: Carin Gerhardsen
Utgiven: 2012
Förlag: Norstedts
Omfattning: 354 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

 

Bokens första mening: Det var inte länge sedan solen först tittade fram bortom hustaken, men det var redan fullt dagsljus.
 

 

Boken handlar om: En ung kvinna hittas våldtagen och misshandlad utanför pianotekniker John Gideons dörr. Men Gideon själv går inte att hitta. De få spår som finns pekar på att Gideon kan vara medlem i en pedofilring, men kvinnan vägrar att samarbeta och utredningen kommer ingenstans. Dessutom får polisen snart fullt upp när de även får ta hand om en dödsmisshandel och ett upphittat spädbarnslik. Petra Westman brottas med minnena av det brutala övergrepp hon för flera år sedan utsattes för, en händelse som visar sig ha kopplingar till den pågående utredningen. Inget är vad det ser ut att vara och frågan är vem man egentligen kan lita på?
 

 

Detta gillade jag med boken: Handlingen berör ett angeläget ämne och visar också på de svårigheter utredarna kan stöta på när offret inte vill eller vågar samarbeta och ständigt ändrar sin historia. Språket är lättläst och innehåller inte för mycket tekniska detaljer som stoppar upp läsandet.

Det är skönt att historien med Petras våldtäkt som löpt genom ett flertal böcker äntligen får en slags upplösning. Dessutom är det skickligt gjort av Gerhardsen att väva in den i den pågående utredningen så att allting knyts ihop. Nu kanske det här äntligen kan få ett definitivt avslut.
 

 

Detta gillade jag inte med boken: Parallellhistorian med det försvunna spädbarnet känns lite onödig, även om jag förstår att den är med för att förklara bakgrunden till själva huvudutredningen. Jag blir dock mest frustrerad över hur mamman hanterar situationen. Det är väldigt många olika trådar som ska vävas ihop på slutet och det kan kännas lite ologiskt att precis alla pågående utredningar har med varandra att göra på ett eller annat sätt. Men det är samtidigt väldigt bra gjort av författaren att lyckas få ihop allt till sist.

Jag irriterar mig enormt på poliserna som i början fullkomligt snöar in på ett enda spår och låter sina egna förutfattade meningar på sätt och vis styra utredningen. Å andra sidan får det mig som läsare att engagera mig i intrigen.
 

 

Betyg: Läsvärd

Läsdagbok: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Utgiven: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Omfattning: 384 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman

Bokens första mening: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

Detta gillade jag med boken: Hela boken är skriven uteslutande ur Jakobs perspektiv och man får som läsare alltså inte veta något mer utöver det huvudpersonen får reda på, vilket i mitt tycke gör berättelsen extra spännande. Fotografierna som är insprängda i texten var ärligt talat ganska läskiga, inte minst för att de faktiskt är autentiska.

Detta gillade jag inte med boken: Det känns lite som att berättelsen är indelad i tre olika delar. Först en ganska seg inledning som handlar om huruvida Jakob tror på farfaderns berättelser eller inte, och hur han sedan blir misstrodd när han konfronterats med sanningen. Därefter följer en del som fungerar som en spökhistoria med märkliga fotografier, ett sönderbombat ödehus och besynnerliga barn. Allt detta övergår sedan i en mer fantasybetonad berättelse med en tidsloop och hemska monster. För min del hade berättelsen gärna kunnat fortsätta mer som en spökhistoria, den delen kändes klart mer läskig än när monstren väl gjort entré.

Betyg: Okej

Läsdagbok: Vattenänglar



Titel: Vattenänglar
Författare: Mons Kallentoft
Utgiven: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Omfattning: 416 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Himlen är svart bakom ännu svartare moln.

Boken handlar om: Ett par mördas brutalt i sin villa. Samtidigt försvinner deras femåriga dotter spårlöst. Malin Fors, som brottas med alkoholproblem och komplicerade relationer till familjen, hittar flera möjliga motiv till dådet. Utredningen rör sig från avundsjuka släktingar till mutanklagelser och utlandsadoptioner. Sanningen är värre än någon kan ana.

Detta gillade jag med boken: Intrigen som handlar om problematiken med utlandsadoptioner var spännande att läsa om. Ämnet känns aktuellt i och med att det på senare tid har visat sig förekomma en del oegentligheter inom den branschen. Vad är rätt och vad är fel? Hur långt är en människa villig att gå för att få ett barn? Dynamiken i utredningsgruppen är intressant att följa, hur de olika karaktärerna förhåller sig till varandra och hur deras inbördes relationer ställs på sin spets, mycket på grund av att en av karaktärerna eventuellt är involverad i utredningen genom sin egen adoption.

Detta gillade jag inte med boken: Det känns som att boken handlar mer om Malins trassliga privatliv än om själva mordutredningen. Jag är lite trött på det eviga tjatet om Malins alkoholmissbruk, problem med män och problematiska relation till dottern. Måste det vara så extremt nattsvart hela tiden?

 

Passagerna där offren får komma till tals i någon slags efter-döden-tillvaro kanske var ett intressant grepp i de första böckerna men vid det här laget är även detta ganska tjatigt. Malin beskrivs som en oerhört skicklig brottsutredare som intuitivt kan ana sammanghang som ingen annan kan, men egentligen ska det då alltså vara andarna som talar till henne. Jaha. 

 

Mot slutet hade jag tappat lite av mitt engagemang i läsningen och det blev mest ett försök att avsluta boken så fort som möjligt. Hoppas verkligen att nästa bok i serien blir ett uppryck.

Betyg: Dålig

Läsdagbok: I stundens hetta

Titel: I stundens hetta
Författare: Viveca Sten
Utgiven: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Omfattning: 340 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Ett hav av vita skrov fyllde hamnen.


Boken handlar om: Det är sedvanligt midsommarfirande på Sandhamn med mycket festande ungdomar, alkohol och droger. Polisen har fullt upp. Samtidigt ska Nora Linde fira midsommar med sin nya kärlek Johan, men firandet får ett abrupt slut då styvdottern inte kommer hem som avtalat. Inte heller svarar hon på sin mobil. Tidigt på midsommardagen hittas en kropp och kommissarie Tomas Andreasson kallas in. Det visar sig snart att det unga mordoffret bär på många hemligheter. Under tiden som polisens utredning fortgår letar Nora och Johan desperat efter svar på vad som har hänt med Wilma.

Detta gillade jag med boken: Språket är lättsmält och gör att berättelsen flyter på bra, utan att gräva ned sig i alltför tekniska detaljer och liknande. Perfekt för lite lagom nöjesläsning. Även om konceptet idyllisk skärgårdsmiljö har använts av flera andra författare så gillar jag hur Viveca Sten beskriver sin älskade ö. Intrigen med ungdomars midsommarfestande på Sandhamn intresserade mig också, eftersom man har hört talas en hel del om detta. Ibland kunde intrigen i och för sig kännas en aning förutsägbar, men med tanke på hur många kriminalromaner det spottas ut årligen så är det nog svårt att uppfinna hjulet varje gång.

Detta gillade jag inte med boken: Risken med att använda en relativt "vanlig" person som Nora som en huvudkaraktär är att det efter ett par böcker kan bli svårt att hitta en naturlig koppling till själva brottet. Denna gång löste författaren det med att låta Noras styvdotter försvinna, samtidigt som hon får ta hand om några påverkade tonårstjejer som naturligtvis visar sig ha med fallet att göra. Det är kanske inget jag direkt ogillar, men jag kan inte låta bli att fundera över hur författaren ska lösa detta i nästföljande böcker, det finns ändå en gräns för hur krystat det kan bli. Jag kan också tycka att Noras ständiga relationsproblem tar för mycket plats i förhållande till brottsfallet, som enligt mig är klart mycket mer intressant.

Betyg: Läsvärd

Läsdagbok: Den kalla elden



Titel: Den kalla elden

Författare: Arnaldur Indridason

Utgiven: 2012

Förlag: Norstedts

Omfattning: 287 sidor

Format: Inbunden

Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Han fryser inte längre.


Boken handlar om: Kommissarie Erlendur Sveinson har åkt på semester till sina barndomstrakter men det dröjer inte länge innan det förflutna börjar göra sig påmint. För många år sedan gick en grupp brittiska soldater vilse bland bergen när de överraskades av en snöstorm. I samma storm försvann också en ung kvinna och hennes öde väcker nu Erlendurs nyfikenhet. Vad var det egentligen som hände? Metodiskt söker han upp människor med kopplingar till kvinnan. Samtidigt påminns han om sitt eget barndomstrauma, dagen då hans bror försvann i en snöstorm på fjället...

Detta gillade jag med boken: Vid det här laget har det blivit en hel del böcker om Erlendur och det har alltid antytts en del om det stora trauma han upplevde i barndomen. Äntligen får man reda på lite mer om vad som egentligen hände när hans bror försvann på fjället. Som så ofta i Indridasons böcker vävs ett gammalt mysterium ihop med ett nutida sökande efter svar på gåtan. Denna gång är det ett försvinnande, som på grund av hans barndomsupplevelser, väcker Erlendurs intresse. Såväl glimtarna ur Erlendurs barndom som den nutida historien är spännande och även om man till viss del kunde föreställa sig vad som hade hänt så lyckas författaren vrida till det med extra liten knorr på slutet. Sedan så är jag väldigt förtjust det isländska landskapet och tycker att Indridason lyckas fånga det perfekt.

 

Detta gillade jag inte med boken: Jag måste säga att jag på ett sätt saknar de övriga poliser som porträtterats i föregående böcker. De tillför alla var sin liten del till en dynamisk helhet. Å andra sidan är det här Erlendurs privata uppgörelse med det förflutna och då får det bredare persongalleriet gärna stå tillbaka för en djupdykning i hans historia. Det öppna slutet gör mig gravt orolig över om det överhuvudtaget kommer att bli någon mer bok med Erlendur. Kanske har han spelat ut sin roll och det är dags för nya aktörer, men i så fall kommer han att vara höggradigt saknad!
 

 

Betyg: Läsvärd

Läsdagbok: Häxans tid

 

 

Titel: Häxans tid

Författare: Árni Thórarinsson
Utgiven: 2012
Förlag: Bazar Förlag
Omfattning: 326 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

 

Bokens första mening: I samma ögonblick som hans huvud träffade den steniga marken lade jag ifrån mig fjärrkontrollen och började fundera på den kärlek folk har till sina sällskapsdjur.


Boken handlar om: Journalisten Einar har blivit förpassad till den isländska landsbygden och har ärligt talat ganska tråkigt. Men plötsligt börjar det hända saker i den annars så stillsamma byn. En kvinna omkommer under mystiska omständigheter och en ung skådespelare försvinner spårlöst. Einars nyfikenhet är väckt och han försöker ta reda på vilka dessa personer egentligen var. Men det är inte alla som är så förtjusta i hans efterforskningar.

 

 

Detta gillade jag med boken: Det finns en slags svart och lågmäld humor i boken som jag gillar. Särskilt Einars relationer till personerna han har omkring sig, hans chef, kollega och även tillfälliga husdjur. Intrigen handlar egentligen mer om Einars försök att skapa sig en helhetsbild av offren, vilket så småningom leder fram till upplösningen, än om ett brottsfall som ska lösas på traditionellt sätt med hjälp av polismakten. Den senare känns i denna berättelse mer eller mindre reducerad till Einars informella informant. Handlingen är inte särskilt rafflande med häftiga actionscener, utan berättas i sakta mak utifrån Einars metodiska tillvägagångssätt. Av någon anledning känns det mer intressant än andra deckare jag läst på senare tid. Att jag sedan är väldigt förtjust i den isländska miljön, språket och sägnerna gör inte saken sämre.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Einar stöter på en hel del människor under sina efterforskningar och det var inte alltid det lättaste att hålla reda på vem som var vem, särskilt inte med tanke på det, åtminstone för mig, ganska så okända isländska namnbruket. Det märks lite att detta inte är den första boken om Einar, även om det är den första som utkommit på svenska. Det anspelas lite här och var på händelser ur Einars förflutna och man förstår att det förmodligen är sådant som hänt i tidigare böcker. Naturligtvis blir jag nyfiken och jag hoppas att även dessa böcker nu kommer att översättas. På grund av hur boken slutar kände jag mig lite snuvad på konfekten, det blev tyvärr lite av ett antiklimax. Jag är dock beredd att ge Einar ännu en chans, om det bara kommer ut fler böcker!

Betyg: Läsvärd



Läsdagbok: Innan du dog

 

 

 

Titel: Innan du dog

Författare: Camilla Grebe & Åsa Träff

Utgiven: 2012

Förlag: Wahlström & Widstrand

Omfattning: 441 sidor

Format: Inbunden

Genre: Kriminalroman



Bokens första mening: Hon var en såpbubbla som svävade genom parken, tyngdlös, ett rö för vinden.


Boken handlar om: Terapeuten Siri har äntligen fått ordning på tillvaron som sambo och nybliven mamma. Men så råkar hon hitta en gammal kartong med papper som tillhört hennes exman Stefan. Otroligt nog så verkar han ha haft kopplingar till en man som mördats fem år tidigare. I mitten av 80-talet tillhörde de samma kompisgäng, men något hände som fick gänget att splittras. Siri börjar gräva i det förflutna, kanske kan hon få en förklaring till varför Stefan tog livet av sig?

Detta gillade jag med boken: Normalt sett är jag inte jätteförtjust i böcker som utspelar sig under flera olika tidsperioder och därtill hoppar fram och tillbaka mellan dem. I denna bok tyckte jag dock att bakåtblickarna utifrån Stefans perspektiv nästan var mer intressanta än det nutida händelseförloppet. Dels för att de gav en bra bakgrund och förklaring till hur allt hängde ihop, dels för att jag upplevde det som att jag fick en djupare bild av karaktärerna där än av Siri, som väl ändå är bokens egentliga huvudperson. Kanske beror det på att detta är den tredje boken i ordningen och man förväntas redan vara bekant med hennes person och liv.

Detta gillade jag inte med boken: Förutom böcker som hoppar mellan olika tidsperspektiv så har jag av någon anledning också svårt för böcker som är skrivna ur ett jagperspektiv, särskilt när jag som läsare inte känner att jag kan, eller vill, identifiera mig med berättaren. Det bådar alltså inte särskilt gott för den här boken... Siri är en enormt irriterande karaktär, hon verkar helt verklighetsfrämmande och är så besatt av det förflutna att hon, som det verkar med endast mindre samvetsbetänkligheter, försakar allt det hon har i nuet. Man kan se en parallellhistoria till en av hennes egna patienter som vägrar att släppa taget om det som varit och gå vidare i livet. Detta verkar dock inte Siri själv ta någon större notis om. Hon riskerar såväl sitt eget som andras liv i jakten på sanningen och verkar inte särskilt lyhörd för vare sig sin familjs eller vänners behov. Jag hoppades nästan att hon skulle råka riktigt illa ut så att det inte skulle bli fler böcker med henne och det är ju inget vidare bra betyg. Å andra sidan är det inga större fel på författarskapet eller berättelsen i sig, det är bara det att Siri är så fruktansvärt jobbig att det drar ner betyget.

Betyg: Okej

Läsdagbok: Fifty Shades of Grey

Titel: Fifty Shades of Grey
Författare: E. L. James
Utgiven: 2012
Förlag: Arrow
Omfattning: 363 sidor
Format: Häftad
Genre: Erotik

Bokens första mening: I scowl with frustration at myself in the mirror.


Boken handlar om: Ung och naiv student möter mystisk och framgångsrik industrimagnat med hemliga böjelser. Snart har de båda inlett ett passionerat förhållande men frågan är om Ana klarar av att möta alla Christians krav.

 

 

Detta gillade jag med boken: För mig var den största behållningen med boken det humoristiska inslag som utgörs av mejlkonversationen mellan huvudpersonerna Anastasia och Christian. Den fick mig att fnissa flera gånger, särskilt mejlrubrikerna. Å andra sidan tyckte jag också att karaktärerna med tiden blev ganska underhållande, främst på grund av att de var så fruktansvärt stereotypa. Och det var väl kanske inte författarens avsikt...

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Hajpen kring denna bok har varit hysterisk och jag måste säga att jag inte riktigt förstår varför. Antar att det är det lite förbjudna BDSM-temat som kittlar fantasin, men efter flera års läsande av paranormal romance-genren så är jag ganska härdad (eller blasé). Det här är ungefär som vilken Harlequinroman som helst, bara med fler och mer avancerade sexscener. Dessutom är detta knappast något nytt under solens ljus, redan på 50-talet kom exempelvis Berättelsen om O, en bok som också behandlar BDSM.

 

Huvudpersonerna är väldigt klichéartade och gör att det blir lite svårt att ta dem på allvar. Christian Grey är übersnygg, snorrik och VD för ett framgångsrikt företag, allt innan han fyllt trettio. Dessutom är han naturligtvis mystiskt lockande och har mörka hemligheter. Anastasia är hans motpol, oskyldig och naiv, men med en inre styrka som genast attraherar Christian. Hon behöver bara bita sig i underläppen för att han ska gå igång. Förutsägbart eller?

 

Den enda sammanhängande tanke Anastasia verkar kunna formulera när hon har sina dejter med Christian är en massa oh my, holy crap och holy fuck. Dessutom är det ett himla tjatande om hennes inner goddess. Summan av detta blir repetitivt, irriterande och till sist bara skrattretande.

 

Jag läste boken på engelska och jag tror faktiskt att det är att föredra framför en svensk översättning. Hur man sedan har tänkt sig att filmatisera boken, vilket jag har förstått att man planerar, är en fråga jag nog helst inte vill fundera över. Hur ska man undvika att göra det till en porrfilm när nu sexet är en sådan central del av berättelsen?

 

 

Betyg: Ljummen

Läsdagbok: Springfloden

 

Titel: Springfloden

Författare: Cilla & Rolf Börjlind

Utgiven: 2012

Förlag: Norstedts

Omfattning: 442 sidor

Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Nivåskillnaden mellan ebb och flod är normalt fem till tio centimeter vid Hasslevikarna på Nordkoster, utom när det är springflod.


Boken handlar om: Olivia Rönning pluggar på Polishögskolan och får i uppgift att skriva om ett gammalt mordfall. Hon går igenom de knapphändiga bevis som finns men tyvärr möts hon av ett stort hinder i sina efterforskningar, utredaren som från början hade hand om fallet är som uppslukad av jorden. Samtidigt pågår en ljusskygg verksamhet där hemlösa misshandlas brutalt och ungdomar samlas på övergivna platser för att slåss för pengar.

Detta gillade jag med boken: Det märks att författarna tidigare skrivit film- och TVmanus. Berättelsen kastar sig från situation till situation, utan långdragna miljöbeskrivningar och liknande, vilket gör att berättelsen hela tiden drivs framåt. Ibland kan jag tycka att vissa författare fokuserar så mycket på att bygga upp en stämning att det bara blir segt att läsa. Så var det inte här, när jag väl hade tid att börja läsa så kunde jag nästan inte sluta, jag ville hela tiden veta vad som skulle hända på nästa sida.

Även om jag nästan uteslutande läser kriminalromaner så känns upplägget ändå ganska fräscht. De olika parallellhistorierna knyts ihop på ett fullt godtagbart sätt och som läsare blir jag lurad att tänka i vissa banor. Upplösningen av själva mordgåtan kommer därför som en något oväntad men trevlig överraskning. På det hela taget var det en spännande läsupplevelse och jag ser fram emot att få återknyta bekantskapen med Stilton och Rönning.

Detta gillade jag inte med boken: En nackdel med att fokusera så mycket på actionbiten är att det inte finns utrymme för ett djupare persongalleri. Många av karaktärerna känns ganska ytliga och schablonmässiga. Det ska bli intressant att se hur karaktärerna utvecklas i nästkommande böcker.

En del situationer och sammanträffanden är lite väl osannolika för att vara hundra procent trovärdiga. Ett exempel är när en av personerna i boken kliver in på exakt rätt bar och som av en händelse råkar få syn på just det fotografi som sedan visar sig kunna bidra till gåtans upplösning. Ett lite ovanligt knep som tyvärr redan förekommit i andra böcker. Ett annat exempel är hur Stilton lyckas överleva såväl grov misshandel som mordbrand utan att för den skull nämnvärt tappa fokus. Det är dock så spännande att man till viss del har överseende med detta.

För en anglofil som jag så borde det vara rena lördagsgodiset att författarna med jämna mellanrum spränger in engelska ord och uttryck i texten. Tanken är säkert att det ska få berättelsen att verka modern och tidsenlig. Jag tycker tyvärr att är lite störande, även om jag själv gärna gör så när jag talar. Ibland dyker det dessutom upp ålderdomliga svenska uttryck såsom slikt och sobert, vilket gör det hela än mer förvirrande. Vem säger så idag?

 

Betyg: Läsvärd