Läsdagbok: Minns mig som en ängel

 

 

 

 

 

 

Titel: Minns mig som en ängel

Författare: Kristina Appelqvist
Utgiven: 2014
Förlag: Piratförlaget
Omfattning: 411 sidor
Format: Inbunden
Genre: Deckare

 

Bokens första mening: "Vill du veta vem som får årets Nobelpris i litteratur?"

Boken handlar om: Ett litterärt sällskap möts för att utse nästa pristagare. Nästa morgon återfinns en av medlemmarna död. Litteraturforskaren Helena Waller dras in i ett morddrama som har kopplingar till såväl Nobelpriset i litteratur som den danska författarinnan Karen Blixen.

Så här tyckte jag om boken: Jag känner mig lite lätt ambivalent inför den här boken. Å ena sidan framstår den som en traditionell pusseldeckare i Agatha Christies anda; en relativt sluten miljö, en begränsad grupp misstänkta och många möjliga motiv. Å andra sidan lyser polisväsendet på det stora hela med sin frånvaro och det är egentligen inte själva mordutredningen som ligger i fokus i berättelsen.

Handlingen kretsar kring litteraturforskaren Helena och det är hon som får axla rollen som den som binder ihop berättelsen och driver den framåt. I och med detta upplever jag också att hennes privatliv och yrkesmässiga relationer får en större betydelse i berättelsen än mordgåtan. Därmed inte sagt att det inte är en läsvärd historia, för det är det, även om den kanske inte innehåller riktigt alla de ingredienser som jag förväntar mig av en traditionell deckare. Som lättsam underhållning fungerar det dock alldeles utmärkt.

Som förläst akademiker kan jag inte låta bli att uppskatta författarens vinkling mot universitetsmiljö, en miljö som återfinns även i tidigare böcker. Språket är lättillgängligt utan onödigt krångel, och även om det inte krävs en hjärnkirurg för att lista ut intrigen så är detta på det hela taget en ganska trevlig läsupplevelse.

Betyg: Läsvärd

Läsutmaning 2014: 36 - Läs första delen i en serie

 

Läsdagbok: Vindsjälar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Titel: Vindsjälar

Författare: Mons Kallentoft

Utgiven: 2013

Förlag: Bokförlaget Forum

Omfattning: 285 sidor

Format: Inbunden

Genre: Deckare

Bokens första mening: Fingrar om en hals.

Boken handlar om: En ovanligt het sommardag hittas en äldre man död på ett vanskött äldreboende i Linköping. Obduktionen visar att mannen inte har dött en naturlig död. Polisen Malin Fors, vars dotter upptäckte offret, påbörjar en utredning som kommer att ge upphov till fler frågor än svar.

Det här tyckte jag om boken: Efter att ha läst totalt sex böcker om Malin Fors förstår jag fortfarande inte varför jag envisas med att fortsätta. Jag irriterar mig enormt på denna karaktär, som jag rent ut sagt tycker är jävligt egoistisk. Framför allt stör jag mig på att hon försummar alla sina relationer och ibland kan bli närmast barnsligt tjurig när saker och ting inte blir som hon vill. I och för sig kan den beskrivningen passa på ett flertal andra poliskaraktärer också, men av någon anledning stör det mig enormt mycket mer i det här fallet än vad det vanligtvis brukar göra. Det är svårt att komma Malin in på livet, det känns som att hon avskärmar sig lika mycket från mig som läsare som hon gör från människorna i sin omgivning.

Intrigen med vinklingen mot den privatiserade vården känns aktuell, inte minst med tanke på den senaste tidens debatt, men berättelsen känns ändå slentrianmässig. Kanske har det till slut blivit för många böcker med en karaktär som egentligen är ganska ointressant, som aldrig utvecklas framåt utan hela tiden faller tillbaka i gamla mönster? Det hela går lite på tomgång.

Något annat som jag i mer eller mindre utsträckning har stört mig på genom seriens gång är de korta avsnitt där offren får komma till tals. I början kändes det som ett litet nytänk och fungerade på sätt och vis som en förklaring till Malins fantastiska intuition. Hon liksom "lyssnade" till vad de döda försökte förmedla. Tyvärr verkar hon har slutat med detta nu och då faller lite av poängen med konceptet.
 

Betyg: Dålig

 

Läsutmaning 2014: 20 - Läs en bok med ett av de fyra elementen i titeln.

Läsdagbok: Skymningens barfotabarn

Titel: Skymningens barfotabarn

Författare: Anna Jansson

Utgiven: 2014

Förlag: Norstedts

Omfattning: 298 sidor

Format: Inbunden

Genre: Deckare

.
Bokens första mening: Vårkvällen var varm.


Boken handlar om: En gammal krigsveteran hittas ihjälskjuten utanför sitt hem. Mannen var tysk soldat under andra världskriget och kom tillsammans med hundratals koncentrationslägerfångar till Gotland för att vårdas för sina skador. Maria Wern, som har fullt upp med bröllopsförberedelser, får till uppgift att utreda mordet. Men när hon drabbas av ett dödsfall i familjen börjar gamla familjehemligheter att flyta upp till ytan. Det händer även något underligt på hennes barns sommarkollo. Där finns en rädd liten flicka, Mirela, som verkar fara illa. Vad är det hon har utsatts för?


Det här tyckte jag om boken: De delar som handlar om Mirela känns sorgligt nog ganska realistiska. Här dras det visserligen till sin spets, men jag tror tyvärr inte att det är särskilt ovanligt att barn utsätter varandra för diverse påtryckningar och maktspel. Jag tycker att det är bra att ämnet uppmärksammas.

Däremot har jag ganska svårt för själva mordutredningen och Maria Werns privatliv. För den som inte vill ha intrigen avslöjad rekommenderar jag att sluta läsa NU. För mig känns det lite krystat att helt plötsligt, efter cirka tio böcker, börja intressera sig för Maria Werns bakgrund. Den har knappt nämnts tidigare, i alla fall har den inte fått någon framträdande roll vad jag vill minnas. Snipp snapp slänger man in en hittills okänd halvbror, som naturligtvis högst påtagligt visar sig ha allt annat än rent mjöl i påsen. Hela intrigen känns lite väl konstruerad och långsökt och blir därmed inte heller särskilt trovärdig. Synd, för jag brukar gilla Anna Janssons böcker annars.

Språket är enkelt, vilket gör att läsningen flyter på utan att behöva stanna upp. Att jag sedan stör mig på talspråket med mej, dej och dom är kanske en petitess i sammanhanget.


Betyg: Okej

Läsutmaning 2014: 19 - Läs en bok vars originaltitel är på svenska.

Läsdagbok: Jag väntar under mossan

Titel: Jag väntar under mossan
Författare: Amanda Hellberg
Utgiven: 2012
Förlag: Bonnier Carlsen
Omfattning: 217 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman

Bokens första mening: Kan du höra mig?

Boken handlar om: Tilda är på besök hos sin morfar som bor lite avsides i den svenska urskogen. I närheten finns en sjö och Tilda känner snart att det vilar något ondskefullt över stället. Nu inleds en uråldrig maktkamp mellan gott och ont och en ny värld av övernaturliga varelser öppnar sig för Tilda. Vem är det som vakar över varje steg hon tar? Vad hände med Tildas försvunna mormor? Och hur känns egentligen den stora kärleken?

Detta gillade jag med boken: Det är en förtätad, tryckt stämning genom hela boken som tilltalar mig. Jag gillar hur författaren har inlemmat mycket av den nordiska folktron i berättelsen. Den spirande kärleken som pendlar mellan hopp och förtvivlan är precis sådär lagom oskyldig, utan att ta fokus från ramberättelsen.

Detta gillade jag inte med boken: Berättelsen hade kunnat utvecklas ännu mer, det kändes som att allting tog slut alldeles för fort. Det är å andra sidan det enda negativa med boken för tillfället. Kanske är det tänkt att öppna upp för Tildas fortsatta äventyr?

Betyg: Okej

Läsdagbok: Fjällgraven

Titel: Fjällgraven
Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Utgiven: 2012
Förlag: Norstedts
Omfattning: 424 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Hon hette Patricia den här gången.

Boken handlar om: Sex kroppar hittas nedgrävda i de jämtländska fjällen. Riksmordkommissionen kallas in och med dem även Sebastian Bergman. Arbetet med att identifiera skeletten går trögt, inga saknade verkar passa in på beskrivningen. Ju längre utredningen pågår desto fler oklarheter dyker upp. Inget verkar stämma och utredningen riskerar att läggas ner.

Samtidigt utreder en tv-reporter ett fall där två asylsökande verkar ha gått under jorden. Den enes fru är övertygad om att så inte är fallet utan att ett brott har blivit begånget. När reportern börjar undersöka saken närmare visar det sig att Säpo har varit inblandad i utredningen och att fallet är hemligstämplat. Någon vill dölja sanningen till varje pris.

Detta gillade jag med boken: Fokus har förflyttats lite från Vanja och Sebastian till att handla mer om de andra karaktärerna och deras inbördes relationer. Jag tyckte att det var trevligt att lära känna även de andra i utredningsteamet.

Detta gillade jag inte med boken: Jag har haft fruktansvärt svårt för Sebastian och inte blev det mycket bättre i denna boken. Hans egoism och hur han sårar och manipulerar alla i sin omgivning för sin egen vinnings skull är väldigt störande. Skönt att han har en mindre framträdande roll än vanligt i denna bok.

 

Intrigen känns lite snårig och kanske lite väl konspiratorisk för min smak. Även om utländska myndigheter säkerligen genomför både den ena och andra operationen på svensk mark utan medborgarnas vetskap, så känns det som att det blev lite väl extremt här. Å andra sidan, vad vet jag.

 

 

Betyg: Okej

Läsagbok: Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll

Titel: Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll
Författare: Linda Belanner & Fredrik Persson
Utgiven: 2012
Förlag: Bonnier Carlsen
Omfattning: 283 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman

Bokens första mening: Är det hennes tur nu?

Detta gillade jag med boken: Den stora behållningen med boken är Mattias relation till människor i hans omgivning. Hur han fattar tycke för den gamla damen Aina och hur han tar hand om musen Pipis, förälskelsen i Zahra och det komplicerade förhållandet till Döden.

Detta gillade jag inte med boken: Jag förväntade mig kanske för mycket, men boken var faktiskt inte så rolig som jag hade trott att den skulle vara. Idén lät kanske bra på pappret men det känns som att slutresultatet inte blev särskilt mycket annorlunda än vilken annan ungdomsroman som helst. Här finns alla de typiska karaktärer som ingår i en bok som utspelas i en skolmiljö; mobbaren, medlöparna, den blåsta bruden, tönten och den smarta och tuffa tjejen. Sedan har man festat till det lite med en sammetsklädd Död i behov av semester, en udda och uppenbarligen avliden hantlangare som är kass på sitt jobb och som en extra bonus dessutom blir kär i ett av sina "uppdrag".

Det vimlar av ologiska saker i boken. Om Mattias nu är död, hur kan det då komma sig att han känner hunger och kyla? Varför måste han överhuvudtaget äta? Och hur i hela friden lyckas han bli inskriven i skolan när han uppenbarligen saknar både föräldrar och bostad? Märkligt...

 

Förresten, jag avskyr verkligen den nya trenden med evighetslånga boktitlar. Finns det ens någon poäng med detta? Här känns det i alla fall ganska onödigt.

Betyg: Ljummen

Läsdagbok: Gideons ring

Titel: Gideons ring
Författare: Carin Gerhardsen
Utgiven: 2012
Förlag: Norstedts
Omfattning: 354 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

 

Bokens första mening: Det var inte länge sedan solen först tittade fram bortom hustaken, men det var redan fullt dagsljus.
 

 

Boken handlar om: En ung kvinna hittas våldtagen och misshandlad utanför pianotekniker John Gideons dörr. Men Gideon själv går inte att hitta. De få spår som finns pekar på att Gideon kan vara medlem i en pedofilring, men kvinnan vägrar att samarbeta och utredningen kommer ingenstans. Dessutom får polisen snart fullt upp när de även får ta hand om en dödsmisshandel och ett upphittat spädbarnslik. Petra Westman brottas med minnena av det brutala övergrepp hon för flera år sedan utsattes för, en händelse som visar sig ha kopplingar till den pågående utredningen. Inget är vad det ser ut att vara och frågan är vem man egentligen kan lita på?
 

 

Detta gillade jag med boken: Handlingen berör ett angeläget ämne och visar också på de svårigheter utredarna kan stöta på när offret inte vill eller vågar samarbeta och ständigt ändrar sin historia. Språket är lättläst och innehåller inte för mycket tekniska detaljer som stoppar upp läsandet.

Det är skönt att historien med Petras våldtäkt som löpt genom ett flertal böcker äntligen får en slags upplösning. Dessutom är det skickligt gjort av Gerhardsen att väva in den i den pågående utredningen så att allting knyts ihop. Nu kanske det här äntligen kan få ett definitivt avslut.
 

 

Detta gillade jag inte med boken: Parallellhistorian med det försvunna spädbarnet känns lite onödig, även om jag förstår att den är med för att förklara bakgrunden till själva huvudutredningen. Jag blir dock mest frustrerad över hur mamman hanterar situationen. Det är väldigt många olika trådar som ska vävas ihop på slutet och det kan kännas lite ologiskt att precis alla pågående utredningar har med varandra att göra på ett eller annat sätt. Men det är samtidigt väldigt bra gjort av författaren att lyckas få ihop allt till sist.

Jag irriterar mig enormt på poliserna som i början fullkomligt snöar in på ett enda spår och låter sina egna förutfattade meningar på sätt och vis styra utredningen. Å andra sidan får det mig som läsare att engagera mig i intrigen.
 

 

Betyg: Läsvärd

Läsdagbok: Vattenänglar



Titel: Vattenänglar
Författare: Mons Kallentoft
Utgiven: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Omfattning: 416 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Himlen är svart bakom ännu svartare moln.

Boken handlar om: Ett par mördas brutalt i sin villa. Samtidigt försvinner deras femåriga dotter spårlöst. Malin Fors, som brottas med alkoholproblem och komplicerade relationer till familjen, hittar flera möjliga motiv till dådet. Utredningen rör sig från avundsjuka släktingar till mutanklagelser och utlandsadoptioner. Sanningen är värre än någon kan ana.

Detta gillade jag med boken: Intrigen som handlar om problematiken med utlandsadoptioner var spännande att läsa om. Ämnet känns aktuellt i och med att det på senare tid har visat sig förekomma en del oegentligheter inom den branschen. Vad är rätt och vad är fel? Hur långt är en människa villig att gå för att få ett barn? Dynamiken i utredningsgruppen är intressant att följa, hur de olika karaktärerna förhåller sig till varandra och hur deras inbördes relationer ställs på sin spets, mycket på grund av att en av karaktärerna eventuellt är involverad i utredningen genom sin egen adoption.

Detta gillade jag inte med boken: Det känns som att boken handlar mer om Malins trassliga privatliv än om själva mordutredningen. Jag är lite trött på det eviga tjatet om Malins alkoholmissbruk, problem med män och problematiska relation till dottern. Måste det vara så extremt nattsvart hela tiden?

 

Passagerna där offren får komma till tals i någon slags efter-döden-tillvaro kanske var ett intressant grepp i de första böckerna men vid det här laget är även detta ganska tjatigt. Malin beskrivs som en oerhört skicklig brottsutredare som intuitivt kan ana sammanghang som ingen annan kan, men egentligen ska det då alltså vara andarna som talar till henne. Jaha. 

 

Mot slutet hade jag tappat lite av mitt engagemang i läsningen och det blev mest ett försök att avsluta boken så fort som möjligt. Hoppas verkligen att nästa bok i serien blir ett uppryck.

Betyg: Dålig

Läsdagbok: I stundens hetta

Titel: I stundens hetta
Författare: Viveca Sten
Utgiven: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Omfattning: 340 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Ett hav av vita skrov fyllde hamnen.


Boken handlar om: Det är sedvanligt midsommarfirande på Sandhamn med mycket festande ungdomar, alkohol och droger. Polisen har fullt upp. Samtidigt ska Nora Linde fira midsommar med sin nya kärlek Johan, men firandet får ett abrupt slut då styvdottern inte kommer hem som avtalat. Inte heller svarar hon på sin mobil. Tidigt på midsommardagen hittas en kropp och kommissarie Tomas Andreasson kallas in. Det visar sig snart att det unga mordoffret bär på många hemligheter. Under tiden som polisens utredning fortgår letar Nora och Johan desperat efter svar på vad som har hänt med Wilma.

Detta gillade jag med boken: Språket är lättsmält och gör att berättelsen flyter på bra, utan att gräva ned sig i alltför tekniska detaljer och liknande. Perfekt för lite lagom nöjesläsning. Även om konceptet idyllisk skärgårdsmiljö har använts av flera andra författare så gillar jag hur Viveca Sten beskriver sin älskade ö. Intrigen med ungdomars midsommarfestande på Sandhamn intresserade mig också, eftersom man har hört talas en hel del om detta. Ibland kunde intrigen i och för sig kännas en aning förutsägbar, men med tanke på hur många kriminalromaner det spottas ut årligen så är det nog svårt att uppfinna hjulet varje gång.

Detta gillade jag inte med boken: Risken med att använda en relativt "vanlig" person som Nora som en huvudkaraktär är att det efter ett par böcker kan bli svårt att hitta en naturlig koppling till själva brottet. Denna gång löste författaren det med att låta Noras styvdotter försvinna, samtidigt som hon får ta hand om några påverkade tonårstjejer som naturligtvis visar sig ha med fallet att göra. Det är kanske inget jag direkt ogillar, men jag kan inte låta bli att fundera över hur författaren ska lösa detta i nästföljande böcker, det finns ändå en gräns för hur krystat det kan bli. Jag kan också tycka att Noras ständiga relationsproblem tar för mycket plats i förhållande till brottsfallet, som enligt mig är klart mycket mer intressant.

Betyg: Läsvärd

Läsdagbok: Innan du dog

 

 

 

Titel: Innan du dog

Författare: Camilla Grebe & Åsa Träff

Utgiven: 2012

Förlag: Wahlström & Widstrand

Omfattning: 441 sidor

Format: Inbunden

Genre: Kriminalroman



Bokens första mening: Hon var en såpbubbla som svävade genom parken, tyngdlös, ett rö för vinden.


Boken handlar om: Terapeuten Siri har äntligen fått ordning på tillvaron som sambo och nybliven mamma. Men så råkar hon hitta en gammal kartong med papper som tillhört hennes exman Stefan. Otroligt nog så verkar han ha haft kopplingar till en man som mördats fem år tidigare. I mitten av 80-talet tillhörde de samma kompisgäng, men något hände som fick gänget att splittras. Siri börjar gräva i det förflutna, kanske kan hon få en förklaring till varför Stefan tog livet av sig?

Detta gillade jag med boken: Normalt sett är jag inte jätteförtjust i böcker som utspelar sig under flera olika tidsperioder och därtill hoppar fram och tillbaka mellan dem. I denna bok tyckte jag dock att bakåtblickarna utifrån Stefans perspektiv nästan var mer intressanta än det nutida händelseförloppet. Dels för att de gav en bra bakgrund och förklaring till hur allt hängde ihop, dels för att jag upplevde det som att jag fick en djupare bild av karaktärerna där än av Siri, som väl ändå är bokens egentliga huvudperson. Kanske beror det på att detta är den tredje boken i ordningen och man förväntas redan vara bekant med hennes person och liv.

Detta gillade jag inte med boken: Förutom böcker som hoppar mellan olika tidsperspektiv så har jag av någon anledning också svårt för böcker som är skrivna ur ett jagperspektiv, särskilt när jag som läsare inte känner att jag kan, eller vill, identifiera mig med berättaren. Det bådar alltså inte särskilt gott för den här boken... Siri är en enormt irriterande karaktär, hon verkar helt verklighetsfrämmande och är så besatt av det förflutna att hon, som det verkar med endast mindre samvetsbetänkligheter, försakar allt det hon har i nuet. Man kan se en parallellhistoria till en av hennes egna patienter som vägrar att släppa taget om det som varit och gå vidare i livet. Detta verkar dock inte Siri själv ta någon större notis om. Hon riskerar såväl sitt eget som andras liv i jakten på sanningen och verkar inte särskilt lyhörd för vare sig sin familjs eller vänners behov. Jag hoppades nästan att hon skulle råka riktigt illa ut så att det inte skulle bli fler böcker med henne och det är ju inget vidare bra betyg. Å andra sidan är det inga större fel på författarskapet eller berättelsen i sig, det är bara det att Siri är så fruktansvärt jobbig att det drar ner betyget.

Betyg: Okej

Läsdagbok: Springfloden

 

Titel: Springfloden

Författare: Cilla & Rolf Börjlind

Utgiven: 2012

Förlag: Norstedts

Omfattning: 442 sidor

Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Nivåskillnaden mellan ebb och flod är normalt fem till tio centimeter vid Hasslevikarna på Nordkoster, utom när det är springflod.


Boken handlar om: Olivia Rönning pluggar på Polishögskolan och får i uppgift att skriva om ett gammalt mordfall. Hon går igenom de knapphändiga bevis som finns men tyvärr möts hon av ett stort hinder i sina efterforskningar, utredaren som från början hade hand om fallet är som uppslukad av jorden. Samtidigt pågår en ljusskygg verksamhet där hemlösa misshandlas brutalt och ungdomar samlas på övergivna platser för att slåss för pengar.

Detta gillade jag med boken: Det märks att författarna tidigare skrivit film- och TVmanus. Berättelsen kastar sig från situation till situation, utan långdragna miljöbeskrivningar och liknande, vilket gör att berättelsen hela tiden drivs framåt. Ibland kan jag tycka att vissa författare fokuserar så mycket på att bygga upp en stämning att det bara blir segt att läsa. Så var det inte här, när jag väl hade tid att börja läsa så kunde jag nästan inte sluta, jag ville hela tiden veta vad som skulle hända på nästa sida.

Även om jag nästan uteslutande läser kriminalromaner så känns upplägget ändå ganska fräscht. De olika parallellhistorierna knyts ihop på ett fullt godtagbart sätt och som läsare blir jag lurad att tänka i vissa banor. Upplösningen av själva mordgåtan kommer därför som en något oväntad men trevlig överraskning. På det hela taget var det en spännande läsupplevelse och jag ser fram emot att få återknyta bekantskapen med Stilton och Rönning.

Detta gillade jag inte med boken: En nackdel med att fokusera så mycket på actionbiten är att det inte finns utrymme för ett djupare persongalleri. Många av karaktärerna känns ganska ytliga och schablonmässiga. Det ska bli intressant att se hur karaktärerna utvecklas i nästkommande böcker.

En del situationer och sammanträffanden är lite väl osannolika för att vara hundra procent trovärdiga. Ett exempel är när en av personerna i boken kliver in på exakt rätt bar och som av en händelse råkar få syn på just det fotografi som sedan visar sig kunna bidra till gåtans upplösning. Ett lite ovanligt knep som tyvärr redan förekommit i andra böcker. Ett annat exempel är hur Stilton lyckas överleva såväl grov misshandel som mordbrand utan att för den skull nämnvärt tappa fokus. Det är dock så spännande att man till viss del har överseende med detta.

För en anglofil som jag så borde det vara rena lördagsgodiset att författarna med jämna mellanrum spränger in engelska ord och uttryck i texten. Tanken är säkert att det ska få berättelsen att verka modern och tidsenlig. Jag tycker tyvärr att är lite störande, även om jag själv gärna gör så när jag talar. Ibland dyker det dessutom upp ålderdomliga svenska uttryck såsom slikt och sobert, vilket gör det hela än mer förvirrande. Vem säger så idag?

 

Betyg: Läsvärd