För drygt ett halvår sedan tog jag en oplanerad semester från den här bloggen. Visserligen kände jag att jag behövde en liten paus, för inspirationen var verkligen inte på topp, men det var inte meningen att det skulle dröja riktigt så här länge innan jag var tillbaka igen. Nu är jag det i alla fall och rivstartar med en Tematrio. Veckans ämne är tegelstensromaner och vad är då det? Jag tror att den definitionen beror på vem man frågar. För vissa är det lika svårt att läsa 100 sidor som det är för andra att läsa 1000. Jag läser gärna tjocka böcker, förutsatt att de är bra förstås, så för mig går nog gränsen för tegelsten vid ungefär 700-800 sidor.
1. Stephen King har en osviklig förmåga att skriva tjocka böcker. Under kupolen är en äkta tegelsten på 1 179 sidor. En dag händer det något oförklarligt i den lilla staden Chesters Mill, en gigantisk glaskupol innesluter staden och isolerar den effektivt från omgivningen. Ingen kan ta sig ut, ingen kan ta sig in. En intressant, om än kanske onödigt lång, berättelse om hur ett samhälle bryter samman och människor under press visar sitt sanna jag.
2. Flickan från ingenstans är första delen i Justin Cronins postapokalyptiska serie om hur världen kollapsar efter att ett militärt experiment misslyckats. Ett fruktansvärt virus förvandlar de infekterade till vampyrliknande varelser och snart för de osmittade en ojämn kamp för mänsklighetens överlevnad. I händelsernas centrum står Amy Harper Bellafonte, en liten flicka vars resa genom tid och rum är det enda som kan avsluta vad som aldrig borde påbörjats.
3. Fantasyserier utgörs ofta av böcker som har en tendens att bli allt tjockare ju längre serien fortskrider. En sådan är Christoper Paolinis Arvtagaren, bok nummer fyra i en serie som handlar om bondpojken Eragon och hans drake Saphira. Efter många äventyr väntar den största utmaningen av alla, de måste en gång för alla besegra den ondskefulla kungen. Civilisationens öde vilar nu i deras händer (och klor).
