Tematrio: Halloween

Snart är det dags för Halloween och vad passar då bättre i veckans Tematrio än lite spöken, häxor och annat läskigt? Här kommer mitt bidrag till samlingen.


1. En natt på Daemon Hall av Andrew Nance. Fem ungdomar blir inbjudna till en novelltävling av författaren Ian Tremblin. Första pris är att få sin novell publicerad. Enda villkoret är att de tillbringar en natt på det spöklika godset Daemon Hall. Snart upptäcker de att det är något som inte står rätt till med huset.


2. Den svarta katten av Edgar Allan Poe. En alkoholiserad man tar en dag livet av sin katt. Snart dyker det dock upp en ny katt, som konstigt nog ser exakt likadan ut som den förra. En dag händer något förfärligt...


3. Evig natt av Michelle Paver. Året är 1937 och Jack lever ett fattigt liv i London. Så får han möjlighet att följa med på en arktisk expedition till Norge. Men en efter en tvingas expeditionens medlemmar att ge sig av och till sist är det bara Jack kvar. Eller?

Bokbloggsjerka v. 43

Veckans fråga i "Bokbloggsjerkan" lyder som följande:

 

 

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

 

 

Det är först nyligen, när jag började recensera böcker på den här bloggen, som jag också började betygsätta böckerna. Men frågan är om det egentligen är så intressant. Läsupplevelsen är ju högst individuell och det jag tycker är bra tycker någon annan är dåligt och vice versa. Det händer med jämna mellanrum att jag undrar varför någon har gett en viss bok så högt betyg eller tvärtom. Smaken är helt enkelt olika.

 

Dessutom tycker jag att det är svårt att göra en individuell bedömning av böckerna. Ofta får de ett ganska högt betyg, helt enkelt därför att jag inte skulle ha valt att läsa boken om jag inte tyckte att den verkade intressant. Men böcker som fått samma betyg kan vara väldigt olika i jämförelse med varandra. En del är bättre eller sämre än andra, men inte tillräckligt mycket för att hamna i en annan betygskategori. Det skulle kunna lösas med en betygskala i fler steg, men det tycker jag inte är hanterbart. Då får det helt enkelt bli mer omfattande, och kanske också något spretiga, kategorier. Och då är frågan återigen om betyget egentligen säger så mycket. Svårt det där...

Läsdagbok: Masker

Titel: Masker
Författare: Terry Pratchett
Utgiven: 2001
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag AB
Omfattning: 268 sidor
Format: Inbunden
Genre: Fantasy

Bokens första mening: Vinden tjöt.

Boken handlar om: Två häxor letar efter en tredje, men deras aspirant har olyckligtvis bestämt sig för att istället satsa på en karriär inom operan. Tyvärr verkar skönhet gå före talang inom musikens värld. Dessutom har operan drabbats av en fantom som springer runt och mördar folk. Tur att Nanna Ogg och Mormor Vädervax dyker upp för att hjälpa till.

Detta gillade jag med boken: Det här är en helt skruvad berättelse som är fylld av dråpligheter och absurda situationer. Berättelsen är fylld av galna individer och jag bara älskar de båda häxorna och deras kärvänliga gnabbande. Parallellerna till verkliga händelser och företeelser är många och igenkänningsfaktorn hög.

Detta gillade jag inte med boken: Okej då, ibland kanske det blir lite väl mycket absurd komik. Men det är nog den enda reservationen jag har för närvarande. Detta är en bok att bli glad och road av.

Betyg: Läsvärd

Tematrio: Kroppsdelar

 

Den här veckans uppdrag i Lyrans tematrio är att presentera tre böcker vars titlar innehåller kroppsdelar. Lite svårt var det, men så här blev det till slut:

 

1. Ansiktet av Dean R. Koontz. En känd och lätt neurotisk skådespelare, kallad Ansiktet, får hotfulla paket från en okänd, men uppenbart galen, avsändare. Säkerhetschef Ethan Truman luskar ut att det är den dödligt farlige kaosteoretikern Corky Laputa som ligger bakom det hela. Nu gäller det för Ethan att hitta och oskadliggöra hotet innan det är för sent. Som tur är får han hjälp från oväntat håll...

2. En bit av mitt hjärta av Peter Robinson. En ung kvinna mördas under en rockfestival 1969. Trots knapphändiga bevis lyckas polisen gripa en man för mordet. Tjugofem år senare mördas en musikjournalist och det visar sig snart att de båda fallen har kopplingar till varandra. Var det verkligen rätt gärningsman som greps? Kriminalkommissarie Alan Banks ger sig i kast med ärendet.

3. Den blodiga handen av Charles Butler. Lättläst bok om Meg som förlorar sin ena hand i en hemsk olycka. Som tur är får hon en ny ditopererad på Freemankliniken. Men den nya handen verkar leva sitt eget liv och snart börjar det hända märkliga saker.

 

Bokbloggsjerka v. 42

Denna vecka ställer "Bokbloggsjerkan" följande fråga:

Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?

Njae, det finns nog inget specifikt som jag kan komma på i alla fall. Men man kan ju säga att böcker i allmänhet har inspirerat mig i mitt ykesval som bibliotekarie. Jag har alltid läst väldigt mycket och när jag var yngre var det många som sa att "du som läser så mycket skulle ju bli bibliotekarie". Det där fastnade väl på något vis och jag hade inte direkt några andra drömyrken. Så när det var dags att fundera på vad som skulle hända efter gymnasiet så tänkte jag att det kanske inte var så dumt ändå. Och här är jag nu, omgiven av härliga böcker både på jobbet och fritiden. Fast det ska väl erkännas att det har blivit något mindre läsning med åren, numera finns det en hel del annat som upptar min tid. Men inspirerad av böcker blir jag alltid!

Tematrio: Tjocka släkten

På Lyrans Noblesser finns varje vecka en utmaning i form av en tematrio. Denna vecka gäller det att skriva om tre böcker vars titel innefattar släktskap av något slag. Efter en inventering i bokhyllan kom jag fram till föjande titlar:

 

 

1. Hustru sökes av Jude Deveraux. En hyfsat förutsägbar kärleksroman som härstammar från min romantiska tonårstid. Handlingen är förlagd till Skottland i början av 1900-talet. Ung och egensinnig societetskvinna från New York träffar tillknäppt och ohyfsad godsägare med en förkärlek för får. Efter diverse missförstånd, skattjakt och inblandning av olika släktingar slutar naturligtvis allting lyckligt.

 

 

2. Bödelns dotter av Margit Sandemo. Del åtta i den mastodontlånga serien "Sagan om Isfolket", som på sin tid ansågs vara höjden av skräplitteratur. I dag höjer väl knappast någon på ögonbrynen åt kombinationen av demoner, släktförbannelser och snusk. Bödelns dotter Hilde hamnar i kärleksbekymmer när hon förälskar sig i en Isfolksman och blir uppvaktad av en annan. Samtidigt springer det runt en varulv och mördar kvinnor på bygden. De där Isfolkarna är ju några skumma typer som säkert är inblandade, tänker fogden och ger sig ut på jakt. Utspelas i Norge 1655.

 

 

3. Barn av sin stad av Per Anders Fogelström. Andra delen i Fogelströms stadsserie skildrar livet i Stockholm under slutet av 1800-talet. Syskonen August och Emelie växer upp under vitt skilda förhållanden då August, efter moderns död, adopteras av en överklassfamilj medan Emelie får bo kvar i arbetarkvarteren. Jag köpte hela serien på loppmarknad för ett antal år sedan, mest för att böckerna var så fina med sina olika färger. Jag har dock aldrig kommit mig för att läsa dem, förutom första delen som ingick i svenskundervisningen på gymnasiet.

Läsdagbok: I stundens hetta

Titel: I stundens hetta
Författare: Viveca Sten
Utgiven: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Omfattning: 340 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Ett hav av vita skrov fyllde hamnen.


Boken handlar om: Det är sedvanligt midsommarfirande på Sandhamn med mycket festande ungdomar, alkohol och droger. Polisen har fullt upp. Samtidigt ska Nora Linde fira midsommar med sin nya kärlek Johan, men firandet får ett abrupt slut då styvdottern inte kommer hem som avtalat. Inte heller svarar hon på sin mobil. Tidigt på midsommardagen hittas en kropp och kommissarie Tomas Andreasson kallas in. Det visar sig snart att det unga mordoffret bär på många hemligheter. Under tiden som polisens utredning fortgår letar Nora och Johan desperat efter svar på vad som har hänt med Wilma.

Detta gillade jag med boken: Språket är lättsmält och gör att berättelsen flyter på bra, utan att gräva ned sig i alltför tekniska detaljer och liknande. Perfekt för lite lagom nöjesläsning. Även om konceptet idyllisk skärgårdsmiljö har använts av flera andra författare så gillar jag hur Viveca Sten beskriver sin älskade ö. Intrigen med ungdomars midsommarfestande på Sandhamn intresserade mig också, eftersom man har hört talas en hel del om detta. Ibland kunde intrigen i och för sig kännas en aning förutsägbar, men med tanke på hur många kriminalromaner det spottas ut årligen så är det nog svårt att uppfinna hjulet varje gång.

Detta gillade jag inte med boken: Risken med att använda en relativt "vanlig" person som Nora som en huvudkaraktär är att det efter ett par böcker kan bli svårt att hitta en naturlig koppling till själva brottet. Denna gång löste författaren det med att låta Noras styvdotter försvinna, samtidigt som hon får ta hand om några påverkade tonårstjejer som naturligtvis visar sig ha med fallet att göra. Det är kanske inget jag direkt ogillar, men jag kan inte låta bli att fundera över hur författaren ska lösa detta i nästföljande böcker, det finns ändå en gräns för hur krystat det kan bli. Jag kan också tycka att Noras ständiga relationsproblem tar för mycket plats i förhållande till brottsfallet, som enligt mig är klart mycket mer intressant.

Betyg: Läsvärd

Bokbloggsjerka v. 41

Jag älskar frågesport och utmaningar av alla de slag. Till och med enkäter är roliga att fylla i! Enda undantaget skulle vara när det ringer en försäljare som vill pracka på en ditt och datt om man bara svarar på några enkla frågor. Sådant har jag inte mycket till övers för.

 

Då och då dyker det upp lite utmaningar av olika slag på bloggar som jag följer. Just nu kommer jag inte ihåg hur jag egentligen hittade den, men en sådan utmaning var "Bokbloggsjerkan" och bara namnet i sig lät ju intressant. Utmaningen, eller vad man egentligen ska kalla den, går ut på att man varje vecka får en eller ett par frågor att besvara. Sedan är det bara att smurfa runt på de andra deltagarnas bloggar och se vad de har svarat. Kanske man till och med hittar en ny favoritblogg? Det låter i alla fall väldigt spännande så jag bestämde mig för att testa denna vecka.

 

 

Frågorna denna vecka är:

 

Var det rätt person som kammade hem Nobelpriset i litteratur?

 

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av Nobelpriset i litteratur. Många gånger har jag inte ens hört talas om vinnaren och så var det i år. Som bibliotekarie förutsätter en del människor att man ska vara superintresserad av all slags litteratur och kunna precis allt om varenda författare som finns. Så fungerar det väl kanske inte riktigt. Privat läser jag mest deckare och på jobbet är det främst ungdomsromaner som gäller. Tvivlar starkt på att mina låntagare är särskilt intresserade av att läsa nobelpristagare...

 

 

Hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

 

Det finns en hel del böcker i min bokhylla som av olika anledningar inte har blivit lästa och förmodligen aldrig kommer att bli det heller. Därför tänker jag inte ens ge mig på att räkna dem. För mig fungerar det mycket bättre att låna böcker på biblioteket därför att då har jag en begränsad tid på mig att läsa dem innan det är dags för återlämning. Desvärre har jag en tendens att samla på mig alldeles för många böcker som jag sedan måste låna om eller lämna tillbaka olästa. Just nu ligger det 16 biblioteksböcker och väntar på mig i att-läsa-högen. Bad Librarian...

Nobelpriset i litteratur, som jag har längtat...

Jaha, då var det alltså dags att presentera årets nobelpristagare i litteratur. Naturligtvis sitter alla bibliotekarier i spänd förväntan framför TV:n för att se Svenska Akademiens ständige sekreterare kungöra årets pristagare. När namnet avslöjas utbrister samtliga ett jublande ÄNTLIGEN! och det skålas glatt i champagne av finaste märke. Eller kanske inte…. På något sätt förväntas man som bibliotekarie tycka att detta är årets absoluta höjdpunkt, förutom möjligen bok- och biblioteksmässan då. I alla fall om man ska lyssna på vad låntagarna verkar tro.

Personligen har jag aldrig varit särskilt imponerad av eller engagerad i Nobelpriset. Förutom Selma Lagerlöf så har jag nog knappt läst en enda av författarna och några gånger har jag inte ens känt igen namnet på vinnaren. Och jag har definitivt aldrig utbringat några champagneskålar för att fira denna tilldragelse.

Det mest fascinerande med nobelpriset i litteratur tycker jag är hur många låntagare, så fort vinnaren kungörs, genast rusar till biblioteket för att låna verk av denne författare. Efter en halvtimme brukar det vara helt utrensat på hyllan. Vad är det som är så speciellt med att ha läst en nobelpristagare? Är det för att man ska kunna stoltsera med att man har gjort det? Är det extra fint att ha läst en nobelpristagare eller finns det någon annan orsak som jag inte begriper?

Jag tycker inte att en viss sorts litteratur är att betrakta som ”finare” än annan. Allt beror på vad litteraturen i fråga ger dig som läsare. Om du har läst ut en bok och känner sig tillfreds med läsupplevelsen, då spelar det ingen roll om det du läst är av en nobelpristagare eller Margit Sandemo*. Det viktiga är att läsningen har gett dig något, vare sig det är djupare funderingar om livets mening eller en stunds lättsam avkoppling.

 

* som enligt traditionell biblioteksanda tydligen är bland den värsta fullitteratur som finns.

OCH VINNAREN ÄR..... tadamdadam.... Mo Yan! (Aldrig hört talas om...)

Läsdagbok: Den kalla elden



Titel: Den kalla elden

Författare: Arnaldur Indridason

Utgiven: 2012

Förlag: Norstedts

Omfattning: 287 sidor

Format: Inbunden

Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Han fryser inte längre.


Boken handlar om: Kommissarie Erlendur Sveinson har åkt på semester till sina barndomstrakter men det dröjer inte länge innan det förflutna börjar göra sig påmint. För många år sedan gick en grupp brittiska soldater vilse bland bergen när de överraskades av en snöstorm. I samma storm försvann också en ung kvinna och hennes öde väcker nu Erlendurs nyfikenhet. Vad var det egentligen som hände? Metodiskt söker han upp människor med kopplingar till kvinnan. Samtidigt påminns han om sitt eget barndomstrauma, dagen då hans bror försvann i en snöstorm på fjället...

Detta gillade jag med boken: Vid det här laget har det blivit en hel del böcker om Erlendur och det har alltid antytts en del om det stora trauma han upplevde i barndomen. Äntligen får man reda på lite mer om vad som egentligen hände när hans bror försvann på fjället. Som så ofta i Indridasons böcker vävs ett gammalt mysterium ihop med ett nutida sökande efter svar på gåtan. Denna gång är det ett försvinnande, som på grund av hans barndomsupplevelser, väcker Erlendurs intresse. Såväl glimtarna ur Erlendurs barndom som den nutida historien är spännande och även om man till viss del kunde föreställa sig vad som hade hänt så lyckas författaren vrida till det med extra liten knorr på slutet. Sedan så är jag väldigt förtjust det isländska landskapet och tycker att Indridason lyckas fånga det perfekt.

 

Detta gillade jag inte med boken: Jag måste säga att jag på ett sätt saknar de övriga poliser som porträtterats i föregående böcker. De tillför alla var sin liten del till en dynamisk helhet. Å andra sidan är det här Erlendurs privata uppgörelse med det förflutna och då får det bredare persongalleriet gärna stå tillbaka för en djupdykning i hans historia. Det öppna slutet gör mig gravt orolig över om det överhuvudtaget kommer att bli någon mer bok med Erlendur. Kanske har han spelat ut sin roll och det är dags för nya aktörer, men i så fall kommer han att vara höggradigt saknad!
 

 

Betyg: Läsvärd

Läsdagbok: Häxans tid

 

 

Titel: Häxans tid

Författare: Árni Thórarinsson
Utgiven: 2012
Förlag: Bazar Förlag
Omfattning: 326 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

 

Bokens första mening: I samma ögonblick som hans huvud träffade den steniga marken lade jag ifrån mig fjärrkontrollen och började fundera på den kärlek folk har till sina sällskapsdjur.


Boken handlar om: Journalisten Einar har blivit förpassad till den isländska landsbygden och har ärligt talat ganska tråkigt. Men plötsligt börjar det hända saker i den annars så stillsamma byn. En kvinna omkommer under mystiska omständigheter och en ung skådespelare försvinner spårlöst. Einars nyfikenhet är väckt och han försöker ta reda på vilka dessa personer egentligen var. Men det är inte alla som är så förtjusta i hans efterforskningar.

 

 

Detta gillade jag med boken: Det finns en slags svart och lågmäld humor i boken som jag gillar. Särskilt Einars relationer till personerna han har omkring sig, hans chef, kollega och även tillfälliga husdjur. Intrigen handlar egentligen mer om Einars försök att skapa sig en helhetsbild av offren, vilket så småningom leder fram till upplösningen, än om ett brottsfall som ska lösas på traditionellt sätt med hjälp av polismakten. Den senare känns i denna berättelse mer eller mindre reducerad till Einars informella informant. Handlingen är inte särskilt rafflande med häftiga actionscener, utan berättas i sakta mak utifrån Einars metodiska tillvägagångssätt. Av någon anledning känns det mer intressant än andra deckare jag läst på senare tid. Att jag sedan är väldigt förtjust i den isländska miljön, språket och sägnerna gör inte saken sämre.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Einar stöter på en hel del människor under sina efterforskningar och det var inte alltid det lättaste att hålla reda på vem som var vem, särskilt inte med tanke på det, åtminstone för mig, ganska så okända isländska namnbruket. Det märks lite att detta inte är den första boken om Einar, även om det är den första som utkommit på svenska. Det anspelas lite här och var på händelser ur Einars förflutna och man förstår att det förmodligen är sådant som hänt i tidigare böcker. Naturligtvis blir jag nyfiken och jag hoppas att även dessa böcker nu kommer att översättas. På grund av hur boken slutar kände jag mig lite snuvad på konfekten, det blev tyvärr lite av ett antiklimax. Jag är dock beredd att ge Einar ännu en chans, om det bara kommer ut fler böcker!

Betyg: Läsvärd