Läsdagbok: Häxans tid

 

 

Titel: Häxans tid

Författare: Árni Thórarinsson
Utgiven: 2012
Förlag: Bazar Förlag
Omfattning: 326 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

 

Bokens första mening: I samma ögonblick som hans huvud träffade den steniga marken lade jag ifrån mig fjärrkontrollen och började fundera på den kärlek folk har till sina sällskapsdjur.


Boken handlar om: Journalisten Einar har blivit förpassad till den isländska landsbygden och har ärligt talat ganska tråkigt. Men plötsligt börjar det hända saker i den annars så stillsamma byn. En kvinna omkommer under mystiska omständigheter och en ung skådespelare försvinner spårlöst. Einars nyfikenhet är väckt och han försöker ta reda på vilka dessa personer egentligen var. Men det är inte alla som är så förtjusta i hans efterforskningar.

 

 

Detta gillade jag med boken: Det finns en slags svart och lågmäld humor i boken som jag gillar. Särskilt Einars relationer till personerna han har omkring sig, hans chef, kollega och även tillfälliga husdjur. Intrigen handlar egentligen mer om Einars försök att skapa sig en helhetsbild av offren, vilket så småningom leder fram till upplösningen, än om ett brottsfall som ska lösas på traditionellt sätt med hjälp av polismakten. Den senare känns i denna berättelse mer eller mindre reducerad till Einars informella informant. Handlingen är inte särskilt rafflande med häftiga actionscener, utan berättas i sakta mak utifrån Einars metodiska tillvägagångssätt. Av någon anledning känns det mer intressant än andra deckare jag läst på senare tid. Att jag sedan är väldigt förtjust i den isländska miljön, språket och sägnerna gör inte saken sämre.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Einar stöter på en hel del människor under sina efterforskningar och det var inte alltid det lättaste att hålla reda på vem som var vem, särskilt inte med tanke på det, åtminstone för mig, ganska så okända isländska namnbruket. Det märks lite att detta inte är den första boken om Einar, även om det är den första som utkommit på svenska. Det anspelas lite här och var på händelser ur Einars förflutna och man förstår att det förmodligen är sådant som hänt i tidigare böcker. Naturligtvis blir jag nyfiken och jag hoppas att även dessa böcker nu kommer att översättas. På grund av hur boken slutar kände jag mig lite snuvad på konfekten, det blev tyvärr lite av ett antiklimax. Jag är dock beredd att ge Einar ännu en chans, om det bara kommer ut fler böcker!

Betyg: Läsvärd