Läsdagbok: Arvet från Stonehenge

 

Titel: Arvet från Stonehenge

Författare: Sam Christer

Utgiven: 2012

Förlag: Bazar Förlag

Omfattning: 397 sidor

Format: Inbunden

Genre: Thriller

Bokens första mening: Dimman rullar fram som ångande marklöpare i Wiltshirenattens stillhet.

Boken handlar om: En framstående historiker begår självmord och efterlämnar ett kryptiskt brev till sin son. Gideon upptäcker snart att hans far hade många hemligheter och tillsammans med en lokal polis är han snart en hemlig sekt på spåren. Sekten har i tusentals år dyrkat Stonehengemyten genom rituella offer och snart är det dags igen. En ung kvinna kidnappas och frågan är om Gideon kan avslöja samfundets djävulska planer innan det är för sent.

Detta gillade jag med boken: Tycker man som jag att det är spännande med historia och arkeologi och därtillfascineras av Stonehenge, så är det här en helt okej bok. Släng dessutom in lite hemliga sällskap och mystiska symboler så är jag intresserad. En lättsam underhållning som i alla fall roar för stunden.

Detta gillade jag inte med boken: Det blir lite väl mycket otroliga sammanträffanden och långsökta slutsatser när huvudpersonerna kommer fram till hur allt hänger ihop, det blir lite för krystat för att det ska bli riktigt trovärdigt. Då har jag alltså helt bortsett från trovärdigheten i att en urgammal sekt ritualmördat folk i tusentals år utan att någonsin avslöjats. Det känns som att författaren försöker rida på Dan Browns framgångar, dock utan att lyckas hela vägen fram.  

Betyg: Okej

Läsdagbok: Döda talar inte

Titel: Döda talar inte
Författare: Ann Cleeves
Utgiven: 2012
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Omfattning: 334 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Vera simmade långsamt.

 

 

Boken handlar om: Socialarbetaren Jenny Lister hittas strypt i simhallens bastu. För flera år sedan handlade hon ett uppmärksammat fall där en ung mamma dränkte sitt eget barn. Kriminalkommissarie Vera Stanhope tycker sig se indikationer på att motivet har med det fallet att göra. Eller finns sanningen att söka i Jennys privatliv? Snart dyker det upp ännu ett lik...

 

 

Detta gillade jag med boken: Ledtrådarna nystas sakta men säkert upp och det är inte alls självklart hur allt hänger ihop. Inte förrän på slutet började jag ana hur det hängde ihop och jag tyckte att det på något sätt var både överraskande och självklart.

 

Jag gillar Vera Stanhope skarpt. Hon är medelålders, överviktig, dricker på tok för mycket och har fruktansvärt taskig social kompetens. En trevlig motvikt till hur många andra kvinnliga brottsutredare beskrivs. Intrigen handlar mycket om föräldraskap och Vera funderar en del över relationen till sin egen far, vilket gör att man får lite större inblick i hennes bakgrund än vad man fått tidigare.

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Även om jag gillar Vera så är det irriterande att det ska tjatas så mycket om alla hennes brister hela tiden. Lite som att det är ju tur att hon i alla fall är intelligent *klapp på huvudet*. Det blir lite förminskande på något sätt. Varför måste en huvudkaraktär alltid lida av ett eller annat komplex eller trauma?

 

Första halvan av boken var ganska seg, eller så var det jag som helt enkelt inte var på humör. Någonstans efter att det andra liket dykt upp så fick berättelsen dock lite mera fart.

 

 

Betyg: Okej

Läsdagbok: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Utgiven: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Omfattning: 384 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman

Bokens första mening: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

Detta gillade jag med boken: Hela boken är skriven uteslutande ur Jakobs perspektiv och man får som läsare alltså inte veta något mer utöver det huvudpersonen får reda på, vilket i mitt tycke gör berättelsen extra spännande. Fotografierna som är insprängda i texten var ärligt talat ganska läskiga, inte minst för att de faktiskt är autentiska.

Detta gillade jag inte med boken: Det känns lite som att berättelsen är indelad i tre olika delar. Först en ganska seg inledning som handlar om huruvida Jakob tror på farfaderns berättelser eller inte, och hur han sedan blir misstrodd när han konfronterats med sanningen. Därefter följer en del som fungerar som en spökhistoria med märkliga fotografier, ett sönderbombat ödehus och besynnerliga barn. Allt detta övergår sedan i en mer fantasybetonad berättelse med en tidsloop och hemska monster. För min del hade berättelsen gärna kunnat fortsätta mer som en spökhistoria, den delen kändes klart mer läskig än när monstren väl gjort entré.

Betyg: Okej

Läsdagbok: Den glömda trädgården

 

 

Titel: Den glömda trädgården
Författare: Kate Morton
Utgiven: 2010
Förlag: Månpocket
Omfattning: 417 sidor
Format: Pocket
Genre: Feel good


Bokens första mening: -


Boken handlar om: I början av 1900-talet hittas en liten flicka övergiven på ett fartyg med destination Australien. Ingen vet vem hon är eller varifrån hon kommer, allra minst hon själv. Det enda hon kommer ihåg är att en kvinna hon kallar Sagoberätterskan ska hämta henne. Denna är dock mystiskt försvunnen. Många år senare ärver Cassandra sin mormors kvarlåtenskap, bland annat en sagobok samt en liten stuga på Cornwalls kust. Hon reser till England och väl på plats börjar hon sakta men säkert nysta upp en märklig historia om tragiska levnadsöden och mörka hemligheter.

 

Detta gillade jag med boken: Det krävdes inte särskilt mycket analysförmåga för att snabbt läsa igenom boken, vilket passade bra eftersom jag hamnade i tidsnöd inför bokcirkelträffen. Det här är en typisk historia utifrån standardmallen (gamla hemligheter, vindpinade engelska hedar, flicka möter pojke, bla bla) som är helt okej som underhållningslitteratur för stunden, men som inte ger något bestående intryck. Detta brukar jag för det mesta tycka är en klar nackdel men denna gång var det helt perfekt i sammanhanget.


Detta gillade jag inte med boken: Den hoppar fruktansvärt mycket mellan olika tidsperioder. I huvudsak utspelar sig berättelsen under åren 1913, 1975 och 2005, men de växlar ganska friskt och ibland sprängs det dessutom in händelser från andra år. Nog för att man kan berätta en historia genom tillbakablickar men nu blev det nästan absurt rörigt. Själva intrigen var dessutom ganska uppenbar, men det kan ju som sagt även vara en fördel under vissa förutsättningar.

Betyg: Ljummen