Läsdagbok: Springfloden

 

Titel: Springfloden

Författare: Cilla & Rolf Börjlind

Utgiven: 2012

Förlag: Norstedts

Omfattning: 442 sidor

Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Nivåskillnaden mellan ebb och flod är normalt fem till tio centimeter vid Hasslevikarna på Nordkoster, utom när det är springflod.


Boken handlar om: Olivia Rönning pluggar på Polishögskolan och får i uppgift att skriva om ett gammalt mordfall. Hon går igenom de knapphändiga bevis som finns men tyvärr möts hon av ett stort hinder i sina efterforskningar, utredaren som från början hade hand om fallet är som uppslukad av jorden. Samtidigt pågår en ljusskygg verksamhet där hemlösa misshandlas brutalt och ungdomar samlas på övergivna platser för att slåss för pengar.

Detta gillade jag med boken: Det märks att författarna tidigare skrivit film- och TVmanus. Berättelsen kastar sig från situation till situation, utan långdragna miljöbeskrivningar och liknande, vilket gör att berättelsen hela tiden drivs framåt. Ibland kan jag tycka att vissa författare fokuserar så mycket på att bygga upp en stämning att det bara blir segt att läsa. Så var det inte här, när jag väl hade tid att börja läsa så kunde jag nästan inte sluta, jag ville hela tiden veta vad som skulle hända på nästa sida.

Även om jag nästan uteslutande läser kriminalromaner så känns upplägget ändå ganska fräscht. De olika parallellhistorierna knyts ihop på ett fullt godtagbart sätt och som läsare blir jag lurad att tänka i vissa banor. Upplösningen av själva mordgåtan kommer därför som en något oväntad men trevlig överraskning. På det hela taget var det en spännande läsupplevelse och jag ser fram emot att få återknyta bekantskapen med Stilton och Rönning.

Detta gillade jag inte med boken: En nackdel med att fokusera så mycket på actionbiten är att det inte finns utrymme för ett djupare persongalleri. Många av karaktärerna känns ganska ytliga och schablonmässiga. Det ska bli intressant att se hur karaktärerna utvecklas i nästkommande böcker.

En del situationer och sammanträffanden är lite väl osannolika för att vara hundra procent trovärdiga. Ett exempel är när en av personerna i boken kliver in på exakt rätt bar och som av en händelse råkar få syn på just det fotografi som sedan visar sig kunna bidra till gåtans upplösning. Ett lite ovanligt knep som tyvärr redan förekommit i andra böcker. Ett annat exempel är hur Stilton lyckas överleva såväl grov misshandel som mordbrand utan att för den skull nämnvärt tappa fokus. Det är dock så spännande att man till viss del har överseende med detta.

För en anglofil som jag så borde det vara rena lördagsgodiset att författarna med jämna mellanrum spränger in engelska ord och uttryck i texten. Tanken är säkert att det ska få berättelsen att verka modern och tidsenlig. Jag tycker tyvärr att är lite störande, även om jag själv gärna gör så när jag talar. Ibland dyker det dessutom upp ålderdomliga svenska uttryck såsom slikt och sobert, vilket gör det hela än mer förvirrande. Vem säger så idag?

 

Betyg: Läsvärd