Ännu en arbetsvecka till ända och det ska naturligtvis firas med den obligatoriska Bokbloggsjerkan. Veckans fråga var minsann en riktig kluring.
Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt.
Jag reflekterar nog inte så jättemycket över böckernas titlar, jag är mer intresserad av innehållet. Men jag tycker det är ganska kul med bokserier som har ett tema i sina titlar, exempelvis Janet Evanovichs deckare som alla har ordet byte i titeln. Eller Sue Graftons alfabetsserie som det svenska förlaget tyvärr schabblade bort någonstans runt K.
Vad jag däremot är mindre förtjust i är alla dessa ungdomsböcker med evighetslånga titlar som poppat upp på sistone. Det känns som att det har gått lite inflation i det där och jag förstår faktiskt inte riktigt poängen. Är det måhända en tävling i vem som kan producera världens längsta titel eller kanske litteraturvärldens variant på min-är-längre-än-din? Inte vet jag men här är några exempel på sådana mastodonttitlar. Bra böcker, de flesta av dem.
* Ursäkta att man vill bli lite älskad
* Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
* Min pappa är snäll och min mamma är utlänning
* Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
* Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll
* Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
Jag tycker det känns lite som att man vill ha en "märkvärdig" titel, men för mig går "märkvärdigt" bort. Jag tycker om kort och koncist :)
SvaraRaderaJag håller med dig! Och faktiskt har jag också klagat på långa ungdomstitlar i mitt inlägg i veckans jerka...
SvaraRaderaDet är jobbigt med de där titlarna när man jobbar med böcker och ska rekommendera dem eller så. Jag förkortar helt sonika titlarna (elakt av mig, men tid är pengar...speciellt på ett bibliotek. Eller inte.) liksom "har du läst den här "är tyvärr död och så vidare" eller "döden-handbollsboken".
Det tycks ju faktiskt vara en trend med långa titlar nu.
SvaraRaderaFast ibland är de där jättelånga titlarna rätt kluriga! Men det är en trend, det har du rätt i. Längst vinner!
SvaraRaderaJag kan undra om det finns någon baktanke med exempelvis titeln "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket". Kanske vill förlaget att läsaren skall tänka: Nu när jag ändå har läst titeln kan jag lika gärna läsa andra hälften av boken också ;)
SvaraRaderaNär du säger teman i titlar kommer jag på att jag borde ha nämnt Val McDermids deckarserie om Tony Hill & Carol Jorden i mitt eget svar. Bortsett från den senaste har alla titlar som är tagna från T.S. Eliots poesi.
SvaraRaderaJag tycker att "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn" är hanterlig, men "Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll" är en underbar titel man inte gärna skriver ut alldeles för många gånger... lite väl lång, som sagt.
Jag håller med om de megalånga titlarna, den ska vara riktigt, riktigt bra för att det ska funka tycker jag!
SvaraRaderaJag tycker tvärtom, att de långa titlarna är bland de bättre! :)
SvaraRaderaHaha och den längsta av dem tog jag som en titel jag gillar på min blogg :P
SvaraRaderaDe långa blir väl en lek med ord!
SvaraRaderaI deckartitlar är det vanligt att man låter ett ord återkomma. Alla Peter James böcker har "dead" i titeln, nästan alla Reichs har "bones".
Jag blir istället väldigt nyfiken på boken när jag läser dessa lite längre titlar. I vissa fall säger de lite mer om vad boken handlar om. Men smaken är olika!
SvaraRaderaBra val!
SvaraRadera