fredag 30 november 2012

Bokbloggsjerka v. 48

Ännu en arbetsvecka är till ända och det är dags för Bokbloggsjerka.
 
 
Nu står snart julen för dörren och då är frågan vad du önskar dig för bokliga saker i julklapp?
 
 
Det är numera tradition att jag beställer några böcker till mig själv i julklapp. På så vis är man i alla fall garanterad att få åtminstone ett bokpaket under granen... Skämt åsido, jag brukar faktiskt få böcker även av min mamma, men oftast är det jag själv som har beställt dem också. Visserligen förstörs överraskningen lite men å andra sidan får jag böcker som jag verkligen vill ha och kommer att läsa. Det finns inget värre än att få en massa böcker som absolut inte är i min smak och som bara kommer att ta upp onödig plats i bokhyllan.
 
I år önskar jag mig som vanligt senaste delen i en massa engelska paranormal romance-serier. Problemet är att många av böckerna inte ges ut förrän "någon gång" i december och då finns risken att jag inte hinner få böckerna innan julafton. Katastrof.
 
Hade jag fått önska mig precis vad jag ville utan några begränsningar så hade jag önskat mig ett eget bibliotek med hyllor upp till taket, en mysig fåtölj att sjunka ned i, en personlig butler som kommer med en filt och varm choklad, samt obegränsat med tid för att läsa alla böcker som jag skulle vilja läsa men aldrig verkar hinna med. Sannolikheten för att detta någonsin kommer att hända ligger förmodligen kring -25.
 

Läsdagbok: Gideons ring











Titel: Gideons ring
Författare: Carin Gerhardsen
Utgiven: 2012
Förlag: Norstedts
Omfattning: 354 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman


 
Bokens första mening: Det var inte länge sedan solen först tittade fram bortom hustaken, men det var redan fullt dagsljus.
 
 
Boken handlar om: En ung kvinna hittas våldtagen och misshandlad utanför pianotekniker John Gideons dörr. Men Gideon själv går inte att hitta. De få spår som finns pekar på att Gideon kan vara medlem i en pedofilring, men kvinnan vägrar att samarbeta och utredningen kommer ingenstans. Dessutom får polisen snart fullt upp när de även får ta hand om en dödsmisshandel och ett upphittat spädbarnslik. Petra Westman brottas med minnena av det brutala övergrepp hon för flera år sedan utsattes för, en händelse som visar sig ha kopplingar till den pågående utredningen. Inget är vad det ser ut att vara och frågan är vem man egentligen kan lita på?
 
 
Detta gillade jag med boken: Handlingen berör ett angeläget ämne och visar också på de svårigheter utredarna kan stöta på när offret inte vill eller vågar samarbeta och ständigt ändrar sin historia. Språket är lättläst och innehåller inte för mycket tekniska detaljer som stoppar upp läsandet.

Det är skönt att historien med Petras våldtäkt som löpt genom ett flertal böcker äntligen får en slags upplösning. Dessutom är det skickligt gjort av Gerhardsen att väva in den i den pågående utredningen så att allting knyts ihop. Nu kanske det här äntligen kan få ett definitivt avslut.
 
 
Detta gillade jag inte med boken: Parallellhistorian med det försvunna spädbarnet känns lite onödig, även om jag förstår att den är med för att förklara bakgrunden till själva huvudutredningen. Jag blir dock mest frustrerad över hur mamman hanterar situationen. Det är väldigt många olika trådar som ska vävas ihop på slutet och det kan kännas lite ologiskt att precis alla pågående utredningar har med varandra att göra på ett eller annat sätt. Men det är samtidigt väldigt bra gjort av författaren att lyckas få ihop allt till sist.

Jag irriterar mig enormt på poliserna som i början fullkomligt snöar in på ett enda spår och låter sina egna förutfattade meningar på sätt och vis styra utredningen. Å andra sidan får det mig som läsare att engagera mig i intrigen.
 
 
Betyg: Läsvärd

måndag 26 november 2012

Tematrio: Boken/Filmen

I veckans Tematrio ska vi berätta om tre filmatiserade böcker och huruvida filmen eller boken var bäst. Oavsett om man läser boken eller ser filmen först så skapar man sig en bild av karaktärerna, hur de är och hur de ser ut, och detta stämmer sällan överens med vad man sedan ser/läser. Oftast tycker jag därför att den version jag läste/såg först är den bästa.
 
 
1. Hungerspelen av Suzanne Collins. I en framtida efterkrigsvärld styrs världen som en diktatur och årets höjdpunkt är en tvsåpa där ett flertal ungdomar tävlar mot varandra och vinnaren är den som lyckas överleva längst. Katniss lever i det allra fattigaste distriktet och när hennes syster blir uttagen till spelen tar Katniss hennes plats. Berättelsen tar upp maktmissbruk, förtryck och dokusåpor men även vänskap, kärlek och inre mod och styrka. Jag tyckte att den första boken i trilogin var bra men när sedan nästa bok i princip var en upprepning av den första tappade jag intresset. Filmen var helt okej i alla fall.
 
 
2. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Jenna är tretton och har en mamma som är döende i cancer. Som om det inte var nog har hon också andra bekymmer. Som varför brösten inte växer och hur hon ska få Sakke att bli kär i henne. En dag dör mamma och Jennas liv rasar samman. En mycket bra bok och en mycket bra film om ett svårt och jobbigt ämne.
 
 
3. Mycket väsen för ingenting av William Shakespear. Hero och Claudio ska äntligen gifta sig med varandra. Claudios vän Benedikt och den vackra Beatric är också kära i varandra men vill inte erkänna detta, varken för sig själva eller andra. Man bestämmer sig därför att gillra en kärleksfälla för dem båda. Under tiden lurar den lömske Don Juan i krokarna, han tänker minsann sätta käppar i hjulet för Hero och Claudios kärlek. Filmen från 1993 med Kenneth Branagh och Emma Thompson i huvudrollerna är en av mina favoritfilmer. Manuskriptet som ligger till grund för filmen är dock inte något jag skulle välja som kvällslektyr.

fredag 23 november 2012

Bokbloggsjerka v. 47

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan lyder som följande:
 
 
Lista 10 författare som du håller som favoriter just nu. Naturligtvis gör det ingenting om du även nämner den bok du värdesätter högst av var och en.
 
 
Det var inte det lättaste att lista tio stycken favoritförfattare. Det där växlar ganska mycket efter humör och nu blev det en blandning av både gammalt och nytt. En del författare har jag gillat länge och kanske lever de kvar på gamla meriter, andra är ganska nya och kanske kommer de inte att hålla i längden. Dessutom finns det en hel drös med andra författare som jag också tycker är bra, men som inte är aktuella just nu och kanske inte är tillräckligt intressanta för att hamna på min favorit-för-evigt-lista.
 
 
Meljean Brook - Iron Seas (serie) 
Just nu min favoritförfattare inom steampunk.
 
Cilla & Rolf Börjlind - Springfloden
Den bästa debutantdeckare jag läst i år.
 
Lee Child - Böckerna om Jack Reacher
Perfekt när man är på humör för lite onödigt våld.
 
Lars Kepler - Sandmannen
Levererar alltid spännande böcker.
 
Stephen King - Det/Pestens tid/Knackarna m.m.
De lite äldre böckerna är bäst.
 
Dean R. Koontz - Valfritt
Ingen lista utan minst en Koontz.
 
Lora Leigh - The Breeds (serie) 
Enligt mig den bästa författaren inom paranormal romance.
 
Donna Leon - Böckerna om Kommissarie Brunetti
Sto solo dicendo Venezia.
 
Terry Pratchett - Discworld (serie)
Alltid lika skruvad och rolig.
 
Margit Sandemo - Sagan om Isfolket (serie)
Min ungdoms favoritförfattare. Grundlade förmodligen min fäbless för paranormal romance.



måndag 19 november 2012

Tematrio: Elisabet

Tematrion firar namnsdag med att fråga efter tre böcker som på något sätt är relaterade till dagens namn. Jag hittade tre författare vid namn Elizabeth i min bokhylla.
 
 
1. När ingen ser av Elizabeth George. En mördare går lös i London och tar livet av unga pojkar. Kriminalinspektör Lynley tar sig an fallet men motarbetas av ledningen när han försöker återinrätta Barbara Havers.

 
2. I månens ljus av Elizabeth Grayson. Skandalen är ett faktum när ogifta redardottern Ann blir gravid. För barnets skull gifter hon sig med Chase, som i utbyte får chans att bli kapten på sitt eget fartyg. Trots att äktenskapet är en ren affärsuppgörelse upptäcker de snart att de oundvikligen dras till varandra. Men en ohygglig hemlighet står i vägen för deras lycka.

 
3. Dåtidens skuggor av Elizabeth Thornton. En ung kvinna med minnesförlust dyker upp utanför ett kloster. Samtidigt letar Lord Wild efter sin stora kärlek Jessica som försvann spårlöst samma natt som hennes far mördades. Naturligtvis rör det sig om samma kvinna och när Jessica får reda på omständigheterna kring sitt försvinnande bestämmer hon sig för att återvända hem för att avslöja sin fars mördare.

fredag 16 november 2012

Bokbloggsjerka v. 46

Ännu en arbetsvecka till ända och det ska naturligtvis firas med den obligatoriska Bokbloggsjerkan. Veckans fråga var minsann en riktig kluring.


Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt. 


Jag reflekterar nog inte så jättemycket över böckernas titlar, jag är mer intresserad av innehållet. Men jag tycker det är ganska kul med bokserier som har ett tema i sina titlar, exempelvis Janet Evanovichs deckare som alla har ordet byte i titeln. Eller Sue Graftons alfabetsserie som det svenska förlaget tyvärr schabblade bort någonstans runt K.

Vad jag däremot är mindre förtjust i är alla dessa ungdomsböcker med evighetslånga titlar som poppat upp på sistone. Det känns som att det har gått lite inflation i det där och jag förstår faktiskt inte riktigt poängen. Är det måhända en tävling i vem som kan producera världens längsta titel eller kanske litteraturvärldens variant på min-är-längre-än-din? Inte vet jag men här är några exempel på sådana mastodonttitlar. Bra böcker, de flesta av dem.
 

* Ursäkta att man vill bli lite älskad
* Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
* Min pappa är snäll och min mamma är utlänning
* Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
* Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll
* Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

onsdag 14 november 2012

Läsdagbok: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn









Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Utgiven: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Omfattning: 384 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman


Bokens första mening: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.


Detta gillade jag med boken: Hela boken är skriven uteslutande ur Jakobs perspektiv och man får som läsare alltså inte veta något mer utöver det huvudpersonen får reda på, vilket i mitt tycke gör berättelsen extra spännande. Fotografierna som är insprängda i texten var ärligt talat ganska läskiga, inte minst för att de faktiskt är autentiska.


Detta gillade jag inte med boken: Det känns lite som att berättelsen är indelad i tre olika delar. Först en ganska seg inledning som handlar om huruvida Jakob tror på farfaderns berättelser eller inte, och hur han sedan blir misstrodd när han konfronterats med sanningen. Därefter följer en del som fungerar som en spökhistoria med märkliga fotografier, ett sönderbombat ödehus och besynnerliga barn. Allt detta övergår sedan i en mer fantasybetonad berättelse med en tidsloop och hemska monster. För min del hade berättelsen gärna kunnat fortsätta mer som en spökhistoria, den delen kändes klart mer läskig än när monstren väl gjort entré.


Betyg: Okej