Läsdagbok: Innan du dog

 

 

 

Titel: Innan du dog

Författare: Camilla Grebe & Åsa Träff

Utgiven: 2012

Förlag: Wahlström & Widstrand

Omfattning: 441 sidor

Format: Inbunden

Genre: Kriminalroman



Bokens första mening: Hon var en såpbubbla som svävade genom parken, tyngdlös, ett rö för vinden.


Boken handlar om: Terapeuten Siri har äntligen fått ordning på tillvaron som sambo och nybliven mamma. Men så råkar hon hitta en gammal kartong med papper som tillhört hennes exman Stefan. Otroligt nog så verkar han ha haft kopplingar till en man som mördats fem år tidigare. I mitten av 80-talet tillhörde de samma kompisgäng, men något hände som fick gänget att splittras. Siri börjar gräva i det förflutna, kanske kan hon få en förklaring till varför Stefan tog livet av sig?

Detta gillade jag med boken: Normalt sett är jag inte jätteförtjust i böcker som utspelar sig under flera olika tidsperioder och därtill hoppar fram och tillbaka mellan dem. I denna bok tyckte jag dock att bakåtblickarna utifrån Stefans perspektiv nästan var mer intressanta än det nutida händelseförloppet. Dels för att de gav en bra bakgrund och förklaring till hur allt hängde ihop, dels för att jag upplevde det som att jag fick en djupare bild av karaktärerna där än av Siri, som väl ändå är bokens egentliga huvudperson. Kanske beror det på att detta är den tredje boken i ordningen och man förväntas redan vara bekant med hennes person och liv.

Detta gillade jag inte med boken: Förutom böcker som hoppar mellan olika tidsperspektiv så har jag av någon anledning också svårt för böcker som är skrivna ur ett jagperspektiv, särskilt när jag som läsare inte känner att jag kan, eller vill, identifiera mig med berättaren. Det bådar alltså inte särskilt gott för den här boken... Siri är en enormt irriterande karaktär, hon verkar helt verklighetsfrämmande och är så besatt av det förflutna att hon, som det verkar med endast mindre samvetsbetänkligheter, försakar allt det hon har i nuet. Man kan se en parallellhistoria till en av hennes egna patienter som vägrar att släppa taget om det som varit och gå vidare i livet. Detta verkar dock inte Siri själv ta någon större notis om. Hon riskerar såväl sitt eget som andras liv i jakten på sanningen och verkar inte särskilt lyhörd för vare sig sin familjs eller vänners behov. Jag hoppades nästan att hon skulle råka riktigt illa ut så att det inte skulle bli fler böcker med henne och det är ju inget vidare bra betyg. Å andra sidan är det inga större fel på författarskapet eller berättelsen i sig, det är bara det att Siri är så fruktansvärt jobbig att det drar ner betyget.

Betyg: Okej

Läsdagbok: Fifty Shades of Grey

Titel: Fifty Shades of Grey
Författare: E. L. James
Utgiven: 2012
Förlag: Arrow
Omfattning: 363 sidor
Format: Häftad
Genre: Erotik

Bokens första mening: I scowl with frustration at myself in the mirror.


Boken handlar om: Ung och naiv student möter mystisk och framgångsrik industrimagnat med hemliga böjelser. Snart har de båda inlett ett passionerat förhållande men frågan är om Ana klarar av att möta alla Christians krav.

 

 

Detta gillade jag med boken: För mig var den största behållningen med boken det humoristiska inslag som utgörs av mejlkonversationen mellan huvudpersonerna Anastasia och Christian. Den fick mig att fnissa flera gånger, särskilt mejlrubrikerna. Å andra sidan tyckte jag också att karaktärerna med tiden blev ganska underhållande, främst på grund av att de var så fruktansvärt stereotypa. Och det var väl kanske inte författarens avsikt...

 

 

Detta gillade jag inte med boken: Hajpen kring denna bok har varit hysterisk och jag måste säga att jag inte riktigt förstår varför. Antar att det är det lite förbjudna BDSM-temat som kittlar fantasin, men efter flera års läsande av paranormal romance-genren så är jag ganska härdad (eller blasé). Det här är ungefär som vilken Harlequinroman som helst, bara med fler och mer avancerade sexscener. Dessutom är detta knappast något nytt under solens ljus, redan på 50-talet kom exempelvis Berättelsen om O, en bok som också behandlar BDSM.

 

Huvudpersonerna är väldigt klichéartade och gör att det blir lite svårt att ta dem på allvar. Christian Grey är übersnygg, snorrik och VD för ett framgångsrikt företag, allt innan han fyllt trettio. Dessutom är han naturligtvis mystiskt lockande och har mörka hemligheter. Anastasia är hans motpol, oskyldig och naiv, men med en inre styrka som genast attraherar Christian. Hon behöver bara bita sig i underläppen för att han ska gå igång. Förutsägbart eller?

 

Den enda sammanhängande tanke Anastasia verkar kunna formulera när hon har sina dejter med Christian är en massa oh my, holy crap och holy fuck. Dessutom är det ett himla tjatande om hennes inner goddess. Summan av detta blir repetitivt, irriterande och till sist bara skrattretande.

 

Jag läste boken på engelska och jag tror faktiskt att det är att föredra framför en svensk översättning. Hur man sedan har tänkt sig att filmatisera boken, vilket jag har förstått att man planerar, är en fråga jag nog helst inte vill fundera över. Hur ska man undvika att göra det till en porrfilm när nu sexet är en sådan central del av berättelsen?

 

 

Betyg: Ljummen

Läsdagbok: Springfloden

 

Titel: Springfloden

Författare: Cilla & Rolf Börjlind

Utgiven: 2012

Förlag: Norstedts

Omfattning: 442 sidor

Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Nivåskillnaden mellan ebb och flod är normalt fem till tio centimeter vid Hasslevikarna på Nordkoster, utom när det är springflod.


Boken handlar om: Olivia Rönning pluggar på Polishögskolan och får i uppgift att skriva om ett gammalt mordfall. Hon går igenom de knapphändiga bevis som finns men tyvärr möts hon av ett stort hinder i sina efterforskningar, utredaren som från början hade hand om fallet är som uppslukad av jorden. Samtidigt pågår en ljusskygg verksamhet där hemlösa misshandlas brutalt och ungdomar samlas på övergivna platser för att slåss för pengar.

Detta gillade jag med boken: Det märks att författarna tidigare skrivit film- och TVmanus. Berättelsen kastar sig från situation till situation, utan långdragna miljöbeskrivningar och liknande, vilket gör att berättelsen hela tiden drivs framåt. Ibland kan jag tycka att vissa författare fokuserar så mycket på att bygga upp en stämning att det bara blir segt att läsa. Så var det inte här, när jag väl hade tid att börja läsa så kunde jag nästan inte sluta, jag ville hela tiden veta vad som skulle hända på nästa sida.

Även om jag nästan uteslutande läser kriminalromaner så känns upplägget ändå ganska fräscht. De olika parallellhistorierna knyts ihop på ett fullt godtagbart sätt och som läsare blir jag lurad att tänka i vissa banor. Upplösningen av själva mordgåtan kommer därför som en något oväntad men trevlig överraskning. På det hela taget var det en spännande läsupplevelse och jag ser fram emot att få återknyta bekantskapen med Stilton och Rönning.

Detta gillade jag inte med boken: En nackdel med att fokusera så mycket på actionbiten är att det inte finns utrymme för ett djupare persongalleri. Många av karaktärerna känns ganska ytliga och schablonmässiga. Det ska bli intressant att se hur karaktärerna utvecklas i nästkommande böcker.

En del situationer och sammanträffanden är lite väl osannolika för att vara hundra procent trovärdiga. Ett exempel är när en av personerna i boken kliver in på exakt rätt bar och som av en händelse råkar få syn på just det fotografi som sedan visar sig kunna bidra till gåtans upplösning. Ett lite ovanligt knep som tyvärr redan förekommit i andra böcker. Ett annat exempel är hur Stilton lyckas överleva såväl grov misshandel som mordbrand utan att för den skull nämnvärt tappa fokus. Det är dock så spännande att man till viss del har överseende med detta.

För en anglofil som jag så borde det vara rena lördagsgodiset att författarna med jämna mellanrum spränger in engelska ord och uttryck i texten. Tanken är säkert att det ska få berättelsen att verka modern och tidsenlig. Jag tycker tyvärr att är lite störande, även om jag själv gärna gör så när jag talar. Ibland dyker det dessutom upp ålderdomliga svenska uttryck såsom slikt och sobert, vilket gör det hela än mer förvirrande. Vem säger så idag?

 

Betyg: Läsvärd

 

Läsdagbok: Den glömda trädgården

 

 

Titel: Den glömda trädgården
Författare: Kate Morton
Utgiven: 2010
Förlag: Månpocket
Omfattning: 417 sidor
Format: Pocket
Genre: Feel good


Bokens första mening: -


Boken handlar om: I början av 1900-talet hittas en liten flicka övergiven på ett fartyg med destination Australien. Ingen vet vem hon är eller varifrån hon kommer, allra minst hon själv. Det enda hon kommer ihåg är att en kvinna hon kallar Sagoberätterskan ska hämta henne. Denna är dock mystiskt försvunnen. Många år senare ärver Cassandra sin mormors kvarlåtenskap, bland annat en sagobok samt en liten stuga på Cornwalls kust. Hon reser till England och väl på plats börjar hon sakta men säkert nysta upp en märklig historia om tragiska levnadsöden och mörka hemligheter.

 

Detta gillade jag med boken: Det krävdes inte särskilt mycket analysförmåga för att snabbt läsa igenom boken, vilket passade bra eftersom jag hamnade i tidsnöd inför bokcirkelträffen. Det här är en typisk historia utifrån standardmallen (gamla hemligheter, vindpinade engelska hedar, flicka möter pojke, bla bla) som är helt okej som underhållningslitteratur för stunden, men som inte ger något bestående intryck. Detta brukar jag för det mesta tycka är en klar nackdel men denna gång var det helt perfekt i sammanhanget.


Detta gillade jag inte med boken: Den hoppar fruktansvärt mycket mellan olika tidsperioder. I huvudsak utspelar sig berättelsen under åren 1913, 1975 och 2005, men de växlar ganska friskt och ibland sprängs det dessutom in händelser från andra år. Nog för att man kan berätta en historia genom tillbakablickar men nu blev det nästan absurt rörigt. Själva intrigen var dessutom ganska uppenbar, men det kan ju som sagt även vara en fördel under vissa förutsättningar.

Betyg: Ljummen