Bokbloggsjerka v. 46

Ännu en arbetsvecka till ända och det ska naturligtvis firas med den obligatoriska Bokbloggsjerkan. Veckans fråga var minsann en riktig kluring.

Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt. 

Jag reflekterar nog inte så jättemycket över böckernas titlar, jag är mer intresserad av innehållet. Men jag tycker det är ganska kul med bokserier som har ett tema i sina titlar, exempelvis Janet Evanovichs deckare som alla har ordet byte i titeln. Eller Sue Graftons alfabetsserie som det svenska förlaget tyvärr schabblade bort någonstans runt K.

Vad jag däremot är mindre förtjust i är alla dessa ungdomsböcker med evighetslånga titlar som poppat upp på sistone. Det känns som att det har gått lite inflation i det där och jag förstår faktiskt inte riktigt poängen. Är det måhända en tävling i vem som kan producera världens längsta titel eller kanske litteraturvärldens variant på min-är-längre-än-din? Inte vet jag men här är några exempel på sådana mastodonttitlar. Bra böcker, de flesta av dem.

 

* Ursäkta att man vill bli lite älskad

* Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

* Min pappa är snäll och min mamma är utlänning

* Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

* Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll

* Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

Läsdagbok: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Utgiven: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Omfattning: 384 sidor
Format: Inbunden
Genre: Ungdomsroman

Bokens första mening: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

Detta gillade jag med boken: Hela boken är skriven uteslutande ur Jakobs perspektiv och man får som läsare alltså inte veta något mer utöver det huvudpersonen får reda på, vilket i mitt tycke gör berättelsen extra spännande. Fotografierna som är insprängda i texten var ärligt talat ganska läskiga, inte minst för att de faktiskt är autentiska.

Detta gillade jag inte med boken: Det känns lite som att berättelsen är indelad i tre olika delar. Först en ganska seg inledning som handlar om huruvida Jakob tror på farfaderns berättelser eller inte, och hur han sedan blir misstrodd när han konfronterats med sanningen. Därefter följer en del som fungerar som en spökhistoria med märkliga fotografier, ett sönderbombat ödehus och besynnerliga barn. Allt detta övergår sedan i en mer fantasybetonad berättelse med en tidsloop och hemska monster. För min del hade berättelsen gärna kunnat fortsätta mer som en spökhistoria, den delen kändes klart mer läskig än när monstren väl gjort entré.

Betyg: Okej

Tematrio: Kläder

Denna vecka blev det en verklig utmaning att finna böcker till Tematrion. I min egen bokhylla fanns absolut ingenting med kläder i titeln så jag fick kolla lite vad som fanns på jobbet. Där hittade jag bland annat dessa tre:

1. Kort kjol av Christina Wahldén. Det är äntligen sommarlov och Myran och hennes klasskompisar bestämmer sig för att fira. Men kvällen slutar i katastrof då Myran blir våldtagen av två killar. Nu följer en svår tid med läkarundersökning, polisförhör och rättegång. Hur ska hon orka leva vidare efter det som hänt?

 

2. Den röda handsken av Holly Black. Andra boken om beröraren Cassel. Genom att röra vid andra människor kan Cassel förvandla dem till något annat. När hans äldre bror mördas vill FBI rekrytera Cassel för att lösa brottet. Den enda ledtråden som finns är en övervakningsfilm med en kvinna med röda handskar. Men det är inte bara FBI som är ute efter Cassel.

 

 

3. Flickan med de röda skorna av Maria Housden. Verklighetsbaserad bok om Hannah som tre år gammal diagnosticeras med cancer. En omtumlande berättelse om sorg men också en hyllning till livet och kärleken.

Bokbloggsjerka v. 45

Så var det fredag igen och dags för Bokbloggsjerkan. Denna veckas fråga är lite tvetydigt ställd, men det är väl säkrast att anta att det handlar om böcker... :)

 

 

Har du en ”guilty pleasure” eller en favorit som eventuellt kan förvåna oss jerkare?

 

 

Jag kan inte direkt påstå att det är något jag skäms för, men det skulle väl möjligen vara min förkärlek för böcker inom genren paranormal romance då. En del av de där böckerna kan vara ganska detaljerade medan andra är ungefär som en gammal Harlequinroman, fast med övernaturliga inslag då. Det har väl aldrig varit riktigt "fint" att läsa sådan litteratur men å andra sidan tror jag inte att det finns någon nuförtiden som höjer på ögonbrynen vilken bok man än skulle plocka fram. Däremot känner jag mig ibland lite "guilty" för att jag hellre läser en sådan bok än en som jag borde läsa för jobbets skull.

Tematrio: Ätbart

Veckans utmaning i Tematrion är att presentera tre stycken böcker vars titel innehåller något ätbart. Min bokhylla lyckades faktiskt åstadkomma tre sådana titlar, om man går utanför ramarna för den traditionella svenska husmanskosten...

1. Vattenmelonen av Marian Keyes. En feel-goodroman om Claire som blir lämnad av sin man och därför flyttar hem till sin irländska familj för att söka tröst och stöd. Efter att ha drivit dem halvt till vansinne träffar hon slutligen en oväntad beundrare som får henne att tro på kärleken igen. Helt okej bok om man är på det humöret.

 

2. Äppelkyrkogården av Anna Bovaller. Tredje boken om advokat Petra Wester. Denna gång åker Petra på hemligt uppdrag till Budapest. Petras dotter följer med för att de ska kunna umgås och turista lite, men resan utvecklas till en katastrof då Martina blir kidnappad. Med hjälp av tolken Krisztina försöker Petra desperat hitta sin dotter. På något sätt verkar allt ha att göra med saker som hände under Ungernrevolten 1956. En spännande bok om gamla lojaliteter och framtidens övervakningssamhälle.

 

 

3. Kackerlackor & änglar av Marita van der Vyver. Griet har förlorat sin baby, blivit utslängd av sin man och bor nu i en skabbig lägenhet i Kapstaden. Inte precis de bästa förutsättningarna för ett lyckligt liv. Som tur är har hon sina älskade sagor att trösta sig med. En dag dyker det upp en sexig surfare utanför dörren. Inte den bästa boken jag läst.

Bokbloggsjerka v. 44

Höstlovsvecka, Halloween och Alla Helgons Dag. Den här veckan är det fullt upp med både det ena och det andra. "Bokbloggsjerkan" spinner vidare på temat och ställer följande fråga:

 

Vad ska du ägna dig åt för bokliga aktiviteter under Halloweenhelgen?

 

Eftersom jag är bortbjuden på såväl lördag som söndag så blir det nog inte så mycket med just de litterära aktiviteterna i helgen. Mat och prat blir det säkert desto mer av. Å andra sidan har jag en bokcirkelträff inplanerad nästa tisdag och min vana trogen har jag ännu inte öppnat boken som vi ska diskutera. Varför göra något idag som man kan skjuta upp tills imorgon? (Baaad Librarian...) Så någonstans under helgen måste jag nog ändå lyckas klämma in lite läsning. Får se hur det lyckas.

Läsdagbok: Vattenänglar



Titel: Vattenänglar
Författare: Mons Kallentoft
Utgiven: 2012
Förlag: Bokförlaget Forum
Omfattning: 416 sidor
Format: Inbunden
Genre: Kriminalroman

Bokens första mening: Himlen är svart bakom ännu svartare moln.

Boken handlar om: Ett par mördas brutalt i sin villa. Samtidigt försvinner deras femåriga dotter spårlöst. Malin Fors, som brottas med alkoholproblem och komplicerade relationer till familjen, hittar flera möjliga motiv till dådet. Utredningen rör sig från avundsjuka släktingar till mutanklagelser och utlandsadoptioner. Sanningen är värre än någon kan ana.

Detta gillade jag med boken: Intrigen som handlar om problematiken med utlandsadoptioner var spännande att läsa om. Ämnet känns aktuellt i och med att det på senare tid har visat sig förekomma en del oegentligheter inom den branschen. Vad är rätt och vad är fel? Hur långt är en människa villig att gå för att få ett barn? Dynamiken i utredningsgruppen är intressant att följa, hur de olika karaktärerna förhåller sig till varandra och hur deras inbördes relationer ställs på sin spets, mycket på grund av att en av karaktärerna eventuellt är involverad i utredningen genom sin egen adoption.

Detta gillade jag inte med boken: Det känns som att boken handlar mer om Malins trassliga privatliv än om själva mordutredningen. Jag är lite trött på det eviga tjatet om Malins alkoholmissbruk, problem med män och problematiska relation till dottern. Måste det vara så extremt nattsvart hela tiden?

 

Passagerna där offren får komma till tals i någon slags efter-döden-tillvaro kanske var ett intressant grepp i de första böckerna men vid det här laget är även detta ganska tjatigt. Malin beskrivs som en oerhört skicklig brottsutredare som intuitivt kan ana sammanghang som ingen annan kan, men egentligen ska det då alltså vara andarna som talar till henne. Jaha. 

 

Mot slutet hade jag tappat lite av mitt engagemang i läsningen och det blev mest ett försök att avsluta boken så fort som möjligt. Hoppas verkligen att nästa bok i serien blir ett uppryck.

Betyg: Dålig