Det där med bokgenrer är ett helt kapitel för sig själv. Det som förr klumpades ihop under kriminallitteratur kan idag delas in i exempelvis pusseldeckare, hårdkokta deckare, spionromaner, och thrillers. Det har också dykt upp en mängd nya genrer såsom urban fantasy, paranormal romance och steampunk. Bara för att nämna några. Det har också blivit svårare att genrebestämma böcker eftersom innehållet ofta flyter mellan olika genrer. Veckans Bokbloggsjerka handlar om följande genrerelaterade fråga:
Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?
Något jag har fruktansvärt svårt för är självbiografier av alla de slag. Rent teoretiskt så tror jag att det kan vara både spännande och lärorikt att läsa om folks liv och erfarenheter, men tyvärr så tycker jag att många självbiografier handlar om hemska barndomar, övergrepp, misshandel, alkoholism eller psykiska sjukdomar. Jag är inte heller särskilt intresserad av den sortens biografier som handlar om någon kändis väg till lycka och framgång. För mig är läsning en paus från den tråkiga vardagen, en liten verklighetsflykt för stunden kanske man kan säga. Det är nog därför som sanna (och ofta deprimerande) berättelser inte tilltalar mig. Kanske missar jag därmed någon riktig pärla, så är det någon som har en exceptionellt bra självbiografi att tipsa om så är det fritt fram...
Jag har ju också svårt för biografier men de jag läst som jag gillat är sådana där författaren tar ut svängarna lite och är ärlig med det.
SvaraRaderaSjälvbiografier är ju lite svårhanterliga. Jag tycker det känns lite jobbigt att veta vad som faktiskt är sant :)
SvaraRaderaKan inte påstå att jag läser mycket självbiografier, men några bra har jag hittat. Ha bl.a nyligen läst "Mick Jagger" av Philip Norman, "Minnen, drömmar och reflektioner" av Marianne Faithfull och "Jag Ozzy" av Ozzy Osbourne
SvaraRaderaHåller fullständig med dig. För mig är det knepigast att öppna en memoarbok/biografi av någon elitidrottare.
SvaraRadera